När det är nog. december 2, 2009

Som ni kanske kommer ihåg var jag mycket förtjust i Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun (här skrev jag om den). Så nästa bok, Sånt man bara säger, var efterlängtad! Den handlar om helt andra saker, nämligen två systrar. Eller den ena framförallt. Susanne är 53 år, hon har lämnat sin man och hans tre barn, flyttat ut till torpet på landet och förbjudit vänner och familj att höra av sig. Nu ska hon vara med sig själv för första gången i sitt liv. Men friden varar inte särskilt länge. Hennes yngre syster Louise hör plötsligt av sig och ber Susanne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en tid. Louise har kronofogden efter sig och vill att Jonas ska ha ett hem när hon försöker ordna upp sitt liv. Men Susanne har inte längre lust att vara den duktiga och ansvarstagande av systrarna… Boken är välskriven och karaktärerna känns levande. Jag fattar genast tycke för Susanne, men tycker kanske inte att hon fattar rätt beslut alltid.

Strax efter läste jag I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén och upptäckte flera likheter. Myréns bok handlar om Marie, som också lämnar man och barn och flyr till ett hus på landet. Ett hus hon har fått ärva efter sin mormor. Marie är mycket yngre än Susanne, men hon har också fått nog. Någonstans på vägen har hon tappat bort sig själv. Marie får inte heller vara för sig själv särskilt länge. Först flyttar Jennie in. Jennie kommer från England och är på besök hos pojkvännen på granngården. När det tar slut mellan dem så har hon ingenstans att ta vägen. Marie bjuder in Jennie, för det är något med henne. Hon verkar se vad det är som fattas Marie. Maries mamma dyker också upp och kräver utrymme, även känslomässigt. Dessa kvinnor blir också mina vänner under läsningens gång, så nära kommer de. Jag kan liksom se mig själv i deras sällskap.

Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller om, utan de är mer åt det stilla hållet. Men ack så viktiga…

Vad vet vi om varandra? november 4, 2009

För inte så länge sedan sa en vän till mig sa att hon läst årets bästa bok. ”Fantastisk” var ordet hon använde, tror jag. Boken hon talade om var Titti Perssons Jag vet ingenting om dig. Just den bok jag läst om i en tidning någonstans och tänkt att ”det där är en bok för mig”. Sagt och gjort. Jag håller med – den här boken är speciell. När jag läste den fick jag inte något direkt hallelujamoment (som jag först trott), istället är det som en insikt sakta sipprat in i mitt medvetande, en insikt som säger att den här boken spelar roll.

Tre olika historier berättas parallellt. Två av dem börjar på 80-talet. En i USA, en i Sverige. Båda handlar om två tioåriga pojkar. Sean och Jon har varsin storasyster som försvinner på ett eller annat sätt och varsin mamma som inte heller finns för dem. I den tredje berättelsen träffas Sean och Jon tjugo år senare.

Jag vet ingenting om dig är å ena sidan en bok med STORA känslor; kärlek, sorg, svartsjuka, svek. Å andra en bok om det vardagliga, det där som var och en av oss kan känna igen sig i…

Blod. augusti 19, 2009

Att läsa Åsa Anderberg Strollos första bok Bryta om var som ett slag i magen. Jag gick med en oro i kroppen flera dagar efter det att boken var utläst.

Nu är hon aktuell med sin andra bok, som heter Blod. Den handlar om Ida, 14 år, som av en slump hittar ett brev på sin mammas skrivbord. Ett brev till hennes mamma. Från Manne. En man som undrar om det inte är han som är pappa till Ida? Idas värld ramlar så klart sönder. På sin webbsida skriver Åsa att Blod ”är en historia om relationer och om livet, som ju ofta handlar om att resa sig efter att man fallit omkull. Om att försonas, reda ut missförstånd och inte minst hitta sina egna, nya sanningar.” Precis som med Bryta om tror jag att både ung och gammal har behållning av att läsa Blod.

Här kan du läsa ett utdrag från boken.

Alice i Underlandet. augusti 6, 2009

 Tim Burton (bl.a. Kalle och chokladfabriken) gör film av Alice i Underlandet! Alice hamnar på något underligt sätt i ett magisk land fullt av de märkligaste figurerna hon någonsin skådat. Svensk premiär blir det den 12 maj nästa år. Här hittar du fler fantastiska bilder från den kommande filmen!

Redan höst? juni 12, 2009

Såsom det har regnat idag kan man nästan tro att hösten är här. Passande nog dök Höstens böcker 2009 från Svensk bokhandel upp med posten. Den lyste helt klart upp resten av dagen. Nyfiken på vilka böcker som kommer i höst? Bege dig då till ditt närmaste bibliotek eller beställ en egen katalog här.

Sommarens böcker 2009. april 1, 2009

Nu är bokkatalogen med sommarens böcker släppt! Är du nyfiken på vilka böcker som kommer i maj, juni, juli och augusti?! Beställ katalogen här eller ta dig till ditt närmaste bibliotek! Där finns den säkert.

Förrädiskt vacker. mars 24, 2009

Jag är väldigt förtjust i vackra boktitlar. Så ni kan förstå att jag ser fram emot att läsa Sofia Rapp Johansson nya roman Tills skulderbladen blivit vingar. Tyvärr är nog inte innehållet alls lika vackert som titeln. Boken är en fri fortsättning på Silverfisken, den så otroligt starka och outhärdligt otäcka  berättelsen om Sofias, eller lillfias som hon heter i boken, uppväxt med föräldrar som missbrukar och misshandlar. I den nya boken får man följa den några år äldre Fija. Hon och hennes syskon slussas nu runt mellan olika fosterhem, det ena värre än det andra. Knuff är också med, i alla fall i Fijas värld. Knuff gör så att Fija blir modig och stark. För stark måste hon vara som ska klara sig ur detta liv.

En bok jag verkligen kan rekommendera. februari 20, 2009

 

Den första boken av Julia Sandström kom förra året. Hon vann en Eragon- tävling och fick sin bok publicerad vid 17 års ålder. Jag har alltid varit lite svag för fantasy och när jag sedan läste baksidan på boken var jag bara tvungen att läsa den och jag blev inte besviken. Boken heter På ödets vingar och är den första i en serie om Nyckelväktarna.

Kariten Shanzoc tillhör bevararna, han har till uppgift att skydda nyckelväktarna. Det finns fyra nyckelväktare som vakar över lika många nycklar för att de avskyvärda aldrig ska få tag på dem. Får den andra sidan tag på nycklarna kan de släppa ut en för länge sedan bortdriven ondska ur berget. Under ett viktigt uppdrag går någonting fel, Shanzoc och hans två vänner blir attackerade i ett bakhåll. Shanzoc, allvarligt skadad, blir ensam kvar.

Så börjar den spännande första boken. Den andra boken Så långt vingarna bär beräknas utkomma den 9 mars och jag längtar efter att få se hur det kommer att gå!

Favoritförfattare x 2. februari 11, 2009

Jag har tidigare läst Mian Lodalens båda romaner Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant. De var sådär härligt lättlästa och underhållande för stunden. En känsla säger mig dock att Lodalens nya bok, Dårens dotter, är av det mer allvarliga slaget. Den ska till viss del vara självbiografisk. Huvudpersonen är flickan Connie, som växer upp hos sin moster och hennes man i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är i och för sig världens roligaste, men han dyker bara upp ibland. En bok om utanförskap, att slå tillbaka och villkorslös kärlek. Den sätter jag upp på min ”måste läsa-lista”.

En annan bok på samma lista är Carina Rydbergs Främlingarna, som kommer i april. En roman som ska kombinera det psykologiska dramat med science fiction-genren, vilket är nytt för Rydberg. Handlingen i korthet:

”Elisabeth har funnit ett gömställe i ett ensligt beläget hus på landet. Hon odlar i trädgården och är fast besluten att inte tänka på det som varit. Hon störs bara av väninnan Siv, som hon försöker hålla kort. Men en natt blir hon vittne till ett egendomligt ljusfenomen och nu bryts stillheten omkring henne. Det börjar växa på ett onaturligt vis i hennes trädgård och hon tycker sig skymta sin döde älskare.” (www.adlibris.se)

Jag var inte lika förtjust i Rydbergs senaste bok Den som vässar vargars tänder, den spårade ur och blev för äcklig, som jag är i hennes tidigare. Men Främlingarna ska absolut få en chans! Kombinationen av realism och det övernaturliga är ju något som jag har börjat gilla.

Ny deckare av Fossum. december 3, 2008

Oh, vad glad jag blev när jag såg att en av mina favoritdeckarförfattarinnor kommer med en ny bok i januari. Det är en ny deckare av Karin Fossum, Den onda viljan. Hon har både skrivit romaner och deckare, men jag gillar bäst hennes deckare så jag ser verkligen fram emot att få läsa den här.