
I förra veckan läste jag i DN en artikel om att fantasyförfattaren David Eddings har gått bort. I artikeln beskrivs Eddings som författaren som gjorde fantasyn rumsren och populär. Jag har valt att inte beskriva de mer nedlåtande sakerna som skribenten skrev om hans böcker.
Eddings för mig öppnade en helt ny värld av böcker och läslust. Jag vet inte hur många gånger jag läste serien om Belgarion (som börjar med Stenens väktare) och många av de andra böckerna som Eddings tillsammans med sin fru Leigh skrev. Det var som att jag aldrig fick nog utan bara var tvungen att läsa mer och mer. Utan de böckerna hade jag nog inte alls läst lika mycket som jag gjorde då och jag bär med mig de läsupplevelserna än idag. Det är något speciellt med de böckerna och kanske är det i sommar dags att damma av böckerna från hyllan igen och läsa om dem för 15:e gången.
Att öppna en bok och riktigt sjunka in i historien och släppa allt annat, det är en underbar känsla som bara uppenbarar sig då och då. Sen om det inte är finkultur eller något liknande struntar jag helt i!
