På årets bokmässa letade jag både långe och väl innan jag fann den undangömda hörna som gick under benämningen Martinas divan och kom därför att missa det mesta av Martina Lowdens intervju med Aase Berg. Jag kom däremot precis i tid för att höra Berg läsa ur sin nya bok Människoätande människor i Märsta, en poesiroman för ungdomar, och blev betagen i det fantastiska språket och ordvändningarna. Det är vackert och äckligt, tragiskt och roligt på samma gång. Aase Berg har tidigare skrivit lyrik för vuxna, bland annat den augustnominerade Forsla Fett, men nu skriver hon alltså för första gången för ungdomar. Den som drar öronen åt sig vid ord som lyrik och poesiroman kan sticka ut dem igen för det här är inte alls tungt eller svårläst utan jag upplever snarast att jag flyter genom texten. Första kärleken, kompissvek och uppror mot vuxenvärlden och jobbajobbafolket handlar det hela om. Tove och hennes vänner Klara och Britta vill slå sig fria, leva i nuet och bli erfarna i ”fasansfulla Märsta”. Ärligt, närgånget och befriande:
”Fjället är kalt,
hårda vindar
drar in
i ögonen,
i hjärtat
när min bröstkorg
står på glänt,
röd av blodkött.”
