Tonårsuppror på vers. november 12, 2009

På årets bokmässa letade jag både långe och väl innan jag fann den undangömda hörna som gick under benämningen Martinas divan och kom därför att missa det mesta av Martina Lowdens intervju med Aase Berg. Jag kom däremot precis i tid för att höra Berg läsa ur sin nya bok Människoätande människor i Märsta, en poesiroman för ungdomar, och blev betagen i det fantastiska språket och ordvändningarna. Det är vackert och äckligt, tragiskt och roligt på samma gång. Aase Berg har tidigare skrivit lyrik för vuxna, bland annat den augustnominerade Forsla Fett, men nu skriver hon alltså för första gången för ungdomar. Den som drar öronen åt sig vid ord som lyrik och poesiroman kan sticka ut dem igen för det här är inte alls tungt eller svårläst utan jag upplever snarast att jag flyter genom texten. Första kärleken, kompissvek och uppror mot vuxenvärlden och jobbajobbafolket handlar det hela om. Tove och hennes vänner Klara och Britta vill slå sig fria, leva i nuet och bli erfarna i ”fasansfulla Märsta”. Ärligt, närgånget och befriande:

”Fjället är kalt,

hårda vindar

drar in

i ögonen,

i hjärtat

när min bröstkorg

står på glänt,

röd av blodkött.”

Vad vet vi om varandra? november 4, 2009

För inte så länge sedan sa en vän till mig sa att hon läst årets bästa bok. ”Fantastisk” var ordet hon använde, tror jag. Boken hon talade om var Titti Perssons Jag vet ingenting om dig. Just den bok jag läst om i en tidning någonstans och tänkt att ”det där är en bok för mig”. Sagt och gjort. Jag håller med – den här boken är speciell. När jag läste den fick jag inte något direkt hallelujamoment (som jag först trott), istället är det som en insikt sakta sipprat in i mitt medvetande, en insikt som säger att den här boken spelar roll.

Tre olika historier berättas parallellt. Två av dem börjar på 80-talet. En i USA, en i Sverige. Båda handlar om två tioåriga pojkar. Sean och Jon har varsin storasyster som försvinner på ett eller annat sätt och varsin mamma som inte heller finns för dem. I den tredje berättelsen träffas Sean och Jon tjugo år senare.

Jag vet ingenting om dig är å ena sidan en bok med STORA känslor; kärlek, sorg, svartsjuka, svek. Å andra en bok om det vardagliga, det där som var och en av oss kan känna igen sig i…

Och allt är förvridet. oktober 21, 2009

I helgen läste jag Och allt är förvridet av Emma Ångström. För några veckor sedan bloggade jag om boken här. Då hade jag redan börjat följa bokens huvudpersoner Erik och Mina på Twitter. Därför blev jag först förvånad när jag upptäckte att boken är skriven ur Eriks perspektiv. Mina förekommer endast i form av de vykort som hon skickar till Erik, där hon ber honom att lämna henne ifred.

Det börjar med att Erik står utanför lägenheten som han och Mina tidigare bott tillsammans i. De har gjort slut efter tio år tillsammans. Det inte är första gången Erik står utanför lägenheten, utan snarare något han har gjort till en vana. Erik är svartsjuk och besatt av tanken på hämnd. Mina har redan funnit en ny kärlek, Richard, och Erik är övertygad om att Richard kommer att skada Mina.

Efterhand förstår jag att Eriks och Minas förhållandet ändå inte har fungerat på ganska länge. När Erik träffar en ny tjej, Jenny, blir han plötsligt våldsam och distanserad. Samtidigt finns det antydningar om att Erik ensam inte var boven i dramat.

Och allt är förvridet är en relationsroman, men också en spänningsroman. Man får aldrig veta vad som har hänt, vad som är fel, vem som har rätt… Det får läsaren dra sina egna slutsatser om. Så är det ju också i det verkliga livet. Det finns ingen total sanning, bara subjektiva övertygelser…

På Twitter är inte boken slut, den pågår under ett helt år (den började för 136 dagar sedan). Jag får ofta påminna mig själv om att det är romankaraktärer och inte verkliga personer jag följer. Säkert är det därför jag blir så uppslukad av romanen och känner med både Erik och Mina. Fast ibland blir jag också lite irriterad på dem och tänker att de får ta tag i sina liv.

Systerskap. oktober 14, 2009

Just nu läser jag Systerskap av Katerina Janouch, det är den andra delen i en serie om barnmorskan Cecilia Lund. Första boken heter Bedragen och där får man lära känna Cecilia och hennes familj, maken John och deras fyra barn. När den andra boken börjar får man veta att Cecilia och John separerat och huset vid Lindängstorget är till salu.

Katerina Janouch är riktigt duktig på att skriva om relationer och jag gillar hennes böcker. Här handlar det även om Cecilias arbete på nattskiftet på BB-avdelningen och det är verkligen intressant att läsa om hur barnmorskorna tillsammans är med och hjälper små barn att komma till världen, hur de stöttar oroliga blivande mödrar och fäder. I en intervju på förlagets hemsida berättar Katerina Janouch att hon praktiserat på BB inför skrivandet av dessa böcker. Det förstår man när man läser eftersom det verkligen känns som att man är med där på avdelningen. I båda böckerna finns också sidospår för att ytterligare höja spänningen och i Systerskap handlar det om Cecilias systerdotter Alexandra som plötsligt försvinner.

Det är spännande och välskrivet och man vill gärna veta mer om hur det skall gå för Cecilia.

Våga vara den man är. september 9, 2009

Jag blev glad när jag såg att Mia och Klara (SVT) utsågs till Årets humorprogram under tv-galan Kristallen i slutet av augusti. Det är en serie som jag stundtals skrattar högt åt, stundtals något besvärat vrider på mig åt. Jag menar; kan de olika karaktärerna inte skärpa till sig och vara lite normala?!

Mia Skäringer, den ena halvan av duon, är nu aktuell med sin första bok, Dyngkåt och hur helig som helst. Den bygger både på krönikor som hon skrivit i tidningen mama och delar ur hennes blogg som funnits i två omgångar.

Jag hoppas och tror att Mia Skäringer ger en något skev (för så ser ju verkligheten ut) men befriande bild av hur våra liv kan levas. Jag läste någonstans att hon med boken ”önskar alla att våga vara den man är”. Jag antar att vi bara måste tillåta oss själva (och andra) att vara det…

Läs mer om boken på förlagets webbsida.

Blod. augusti 19, 2009

Att läsa Åsa Anderberg Strollos första bok Bryta om var som ett slag i magen. Jag gick med en oro i kroppen flera dagar efter det att boken var utläst.

Nu är hon aktuell med sin andra bok, som heter Blod. Den handlar om Ida, 14 år, som av en slump hittar ett brev på sin mammas skrivbord. Ett brev till hennes mamma. Från Manne. En man som undrar om det inte är han som är pappa till Ida? Idas värld ramlar så klart sönder. På sin webbsida skriver Åsa att Blod ”är en historia om relationer och om livet, som ju ofta handlar om att resa sig efter att man fallit omkull. Om att försonas, reda ut missförstånd och inte minst hitta sina egna, nya sanningar.” Precis som med Bryta om tror jag att både ung och gammal har behållning av att läsa Blod.

Här kan du läsa ett utdrag från boken.

Bok på två sätt. augusti 4, 2009

Och allt är förvridet av Emma Ångström är en bok ni ska hålla ögonen öppna efter! Det är en ny roman av en ny författare. Om hämnd och svartsjuka. Handlingen i korthet:

”Dold av buskarna sitter Erik utanför sin gamla lägenhet och bevakar Mina, kvinnan som lämnade honom för en annan man kvällen innan han skulle fria. I lägenheten finns också Minas nya sambo som Erik själv anlitade som lockbete för att testa hennes kärlek. Förnedrad och förlamad av saknad försöker Erik ordna en ny tillvaro och sluta drömma om Mina. Men inte bara Erik har svårt att släppa taget om det förflutna.” (www.alfabeta.se)

För ungefär två månader sedan kunde man börja följa huvudkaraktärerna Erik och Mina i mikroutgåvan på webben. Där publicerar Erik och Mina sina upplevelser i realtid under ett helt år. Man kan också följa dem direkt på Twitter: här och här. Det är verkligen spännande att lära känna dessa innan man har fått hela händelseförloppet i boken. Och jag kan tänka mig att det blir en häftig effekt att fortsätta läsa mikroutgåvan parallellt med boken.

Boken, ja. Den finns i en affär eller på ett bibliotek nära dig i slutet av augusti!

Inget märkvärdigt, eller? juni 26, 2009

I sammanhang där Helle Helle nämns dyker ofta Hemingway också upp. Jag är inte speciellt förtjust i Hemingway, tycker varken det ena eller det andra om hans böcker. Däremot är jag mycket förtjust i Helle Helles böcker. Nyligen läste jag Hus och hem. Den handlar om Anne och Anders som har flyttat från Köpenhamn till hus i ett samhälle söder om staden. Nu försöker de skaffa barn. Anne tar också upp bekantskapen med vännerna från förr, Anita, nu med man och barn, och Charlotte, fortfarande singel. Men allt är inte som förr.

Jag frågade en kollega om hon hade läst Hus och hem, men nej, det hade hon inte. Hon hade läst en av Helle Helles andra böcker, vilken uppfattade jag inte, men som hon sa var det ”inget märkvärdigt” med den. Precis så är det! Det är nog det som jag tycker så mycket om, för även om de inte  är särskilt märkvärdiga dröjer de sig kvar, skaver lite liksom. Helle Helle beskriver ofta en vardag som säkert känns bekant för de flesta. En vardag som verkar ganska tom och slentrianmässig, men som ruvar på tunga och mörka  känslor. Känslan av att de flesta av Helle Helles karaktärer är oförmögna att bryta upp, gå vidare eller på något annat sätt förändra sina liv är också påtaglig. De är liksom låsta. Det skrämmer mig, för jag kan inte låta bli att fundera på om det också gäller i verkligheten. Få dig ett smakprov här.

På Älmhults bibliotek finns också Helles senast översatta roman, Ner till hundarna. Den står redan på min sommarlista!

Krig och fred. maj 19, 2009

 

Krig och fred hör till Leo Tolstojs mest kända och älskade verk. Filmatiseringen av Tolstojs klassiker visas nu i fyra delar med start ikväll kl. 21.00 på SVT1. Historien börjar 1805 i St Petersburgs salonger. Elegansen blandas med intriger och vanligt lågt skvaller, när prins Andrej Balkonskji mottar tsarens besked om att Ryssland ska ansluta sig till Österrike i kriget mot Napoleon.

Jag fullkomligt ÄLSKAR kostymdramer, så det här tänker jag absolut inte missa! Boken skulle jag ha läst i litteraturvetenskapkursen, men det blev aldrig av. Det får bli till sommaren, om det jag ser ikväll faller mig i smaken vill säga.

Läs mer om filmatiseringen på SVT

Mormor. april 21, 2009

Jag har läst en del artiklar om boken Min mormors historia och blivit mycket lockad att läsa den. Det är tolv kvinnliga författare ur fyra generationer som skrivit om sina mormödrar. Några författare som medverkar är Birgitta Stenberg, Emma Hamberg, Maria Sveland, Katarina Mazetti m. fl. Enligt det jag läst är det fina och ömsinta skildringar av mormödrar som påverkat författarnas liv. Mina tankar går till min egen mormor som jag aldrig fick tillfälle att träffa. Jag tänker också på mina barns mormor och deras relation och hur hon påverkar deras liv. Boken blir också en bit historia över hur kvinnors liv sett ut under de senaste 100 åren. Jag tror att detta är en bok som kommer att väcka mycket tankar hos läsarna och som kommer att ge uppslag till diskussion. Kanske något för bokcirkeln!?