Vem har New Delhis vackraste händer?

Delhis vackraste händer är en bok som är en riktig humörhöjare och som jag varmt rekommenderar! Handlingen kretsar kring Göran Borg som är en medelålders man som har fastnat i slentrian med det mesta i livet. Magen är allt annat är vältränad då han har en svaghet för fet, amerikansk glass och i kärlekslivet råder det stiltje. Göran har bott i samma kvarter i Malmö så länge han kan minnas och har haft samma jobb, frisyr och kläder. Han suktar fortfarande efter sin exfru Mia som har en ny rik make och sina barn träffar han inte allt för ofta.  På jobbet ägnar Göran en stor del av sin tid till att läsa fotbollsbloggar och när han får sparken från sitt jobb så går hela världen i kras. Vad ska han göra nu? Den snygge, flörtige kompisen och reseledaren Erik erbjuder Göran att följa med honom på hans nästa resetur. De som innefattar en veckolång bussresa i Indien, New Delhi. Göran är till en början mycket tveksam till att följa med, men ger med sig efter flera övertalningsförsök av Erik.

Första intrycket av Indien är att det luktar ruttna ägg i atmosfären. Med på reseledarturen finns en snål smålänning som håller på att driva Göran till vansinne med sina kommentarer om allt och alla. Smålänningens kommentar när han stöter på tiggarna i Indien är: ”De häringa krakarna är ju eländigare än fattighjonen i Lönneberga”. Göran råkar dessvärre ut för kraftig turistdiarré på resan och får återhämta sig i sin ensamhet på ett hotellrum. De andra i gruppen fortsätter reseturen vidare mot nya mål och Erik raggar runt bland tjejerna som vanligt. Erik skickar efter en kompis att hämta Göran på hotellet och denna person är ingen mindre än Yogi (Yogendra Singh Thakur), som är indisk textilimportör. Han tar med sig Göran hem till sig och detta blir en start på en ny vänskap där Yogi visar Göran allt vad New Delhi har att erbjuda. Göran bestämmer sig för att stanna kvar i Indien med Yogi när Erik och resten av gruppen beger sig hemåt. Han blir förälskad i en gift, indisk kvinna och hamnar också på flera andra äventyr i staden. Boken handlar bland annat om att bryta upp med gamla, invanda mönster och värderingar samt att ta steget och våga! För att ta reda på vad som mer händer Göran i Indien, så får ni läsa denna härliga bok som garanterat kommer att ge er flera goda skratt! Då får ni också reda på vem som egentligen har New Delhis vackraste händer…

Gracie – en roadmovieroman.

Gracie – en bok som känns. Med ett språk som är både enkelt och snabbt förmedlar Veronika Malmgren en känsla som är svår att identifiera, men lätt att känna igen. I den småsömniga staden Manning i Kansas
befinner sig Klara, en svensk utbytesstudent på 16 år. Tillsammans med sin vän Penelope färdas de till olika platser i Penelopes sandfärgade Delta 88 cabriolet. En roman om att längta bort, att längta till och att längta ännu lite mer.

Det ligger ett svagt romantiskt skimmer över denna historia så som Klara berättar den. Ändå kan man ana svärtan och tristessen som Penelope får stå för. Det här är ingen dramatisk roman. Snarare en roman som fick mig att åter igen börja reflektera över min syn på Amerika, detta drömmarnas land. Eller?

Dag 28 – Min favorittitel.

Den här rubriken kan man säkert tolka på olika sätt. Men jag fastnar för Elizabeth Gilberts självbiografi Eat, pray, love. För den beskriver precis vad boken handlar om. Efter en jobbig skilsmässa och en turbulent kärleksaffär bestämmer sig Elisabeth att bara ägna sig åt sig själv under ett års tid. Hon bestämmer sig för att resa till tre delar av världen och ta tillvara det som livet har att ge där. I Italien njuter hon av livet genom den goda maten och desserterna. I Indien finner hon sinnesro i ett kloster och i Indonesien börjar hon så smått tro på kärleken igen; Eat, Pray, Love. På svenska heter boken Lyckan, kärleken och meningen med livet så där kommer händelserna i fel ordning, men det är inte lätt att alltid hitta rätt när man ska översätta kan jag tänka mig. Att bara översätta titeln rakt av hade nog inte heller blivit bra.

Boken är filmatiserad och är riktigt bra den också även om man saknar en del, och då är filmen ändå två timmar lång.

Vad håller vi på med? Läs mer om 30 days of books här.

Amerikansk roadmovie som svensk roman.

Så här dagen efter Oscarsgalan tycker jag vi pratar lite filmiska. Tänk valfri amerikansk roadmovie. Tänk independentfilm. Addera en aning high school-drama och ni är i rätt stämning för Veronika Malmgrens debutbok Gracie.

Klara studerar ett år i USA, i den lilla staden Manning någonstans in the middle of Nowhere. Det intressanta är att vi inte får följa Klara när hon anländer, som väl vore det självklaraste, utan först ett par månader innan hemfärden till Sverige. När hon redan bekantat sig med den amerikanska livsstilen, när hon blivit bästa vän med Penelope, när de cruisat oräkneliga gånger genom stan, runt stan. I cabrioleten Gracie. Penelope drömmer om att lämna Manning och avundas Klara som snart får åka bort. Men Klara vill inte åka hem, tillbaka till den hon var, för henne är det Manning som är borta. Gracie blir på sätt och vis huvudperson i boken, som en symbol för alla ställen hon tar dem till och alla ställen hon skulle kunna ta dem till. För viljan att stanna och längtan bort.

Att utvecklas.

En kvinnas resa av Agneta Sjödin handlar om personlig utveckling genom en pilgrimsfärd, som Maria gör till det berömda Santiago de Compostela i Spanien, dit många vandrar av olika skäl idag. Marias syfte är att möta sig själv, framför allt det som hon inte velat se i sitt liv tidigare, ett mönster som hon upprepat och som påverkat hennes livsval negativt. Förändringen sker med hjälp av tystnaden, ensamheten och genom de människor hon möter på resan. Det är hennes vän som blivit en läromästare till henne, som uppmuntrat henne till denna resa. Boken genomsyras av en viss andlighet, vilket inte är så konstigt när det gäller en pilgrimsfärd. Det finns ofta citat i början av ett nytt kapitel som även det uttrycker detta, exempelvis det här: ”Det är omöjligt att inte tro det du ser, men det är lika omöjligt att se det du inte tror”. Som helhet är boken ganska trevlig läsning, även om den kanske inte innehåller så många nya tankegångar. Men, det kan finnas anledning att upprepa det som finns och funnits länge  – om inte rent av alltid.

Jag vill åka dit igen.

Nyss hemkommen från Rom och alldeles uppfylld av alla intryck från denna härliga stad, fick jag syn på en underbar bok om staden. Rom – maten, människorna, livet av Kristina Kappelin med härliga bilder av Charlotta Smeds. De har båda bott i Rom sedan länge och visar upp en annan sida av Rom än vad jag som stressad turist, hann med att se. Jag blir så sugen på att återvända och besöka alla ställen som finns i boken.