I mars kommer en ny spänningsroman av Katarina Wennstam. Svikaren är den första delen i en planerad trilogi. Denna gång är det kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin som är huvudpersoner. De får ta sig an ett fall som har ägt rum i sportens värld. En fotbollsspelare hittas mördad och det handlar om hämnd. Om boken står det bl a ”en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld”. Läs mer om Svikaren här.

Katarina Wennstam har tidigare skrivit bl a Smuts, Dödergök och Alfahannen. Jag tycker att hennes böcker är både spännande och intressanta och jag ser fram emot att läsa Svikaren.

Kerstin Uvnäs Moberg har  i sin intressanta bok  Närhetens hormon skrivit om oxytocinets roll i relationer.  Oxytocin är en hormon som utsöndras i kroppen vid vissa situationer. Såna situationer är bl.a amning, umgänge i trygga och behagliga relationer samt  kärleksfullt sex.  I första hand gäller det barn- och föräldrarelationer, parrelationer och vänskapsrelationer. Men även massage har liknande effekt. Oxytocin utsöndras nämligen i den fysiska kontakten via huden!  Huden fungerar som en receptor i sammanhanget, något som man tidigare underskattat.

Att det inte räcker bara med mat och hygien har man vetat länge, men nu kan man fysiologiskt bevisa detta. Spädbarn kan rent av dö, om det inte får närhet, eftersom det är livsviktigt för dem att uppleva känslan av trygghet, lugn och ro, någon som tar bort det obehagliga. Samma sak gäller egentligen vilken åldern som helst med den skillnaden att en vuxen inte dör fysiskt men mår kanske dåligt eller förkortar sin livslängd i brist på närhet. Oxytocin påverkar alltså vår hälsa i högsta grad.

Denna bok borde vara av intresse för de flesta. Jag  kan varmt rekommendera den.

Natten till den 30 oktober 1998 förändrades Göteborg för alltid. En av de värsta brandkatastroferna i modern tid härjade på Hisingen i Göteborg. I branden, som kom att kallas ”diskoteksbranden”, dog 63 ungdomar. Jag kommer sen är en sann historia om den.

I boken får vi följa Anne-Britt Söderberg som den där natten i oktober förlorade sin dotter Johanna. Vi får följa Anne-Britt med familj, både innan och efter tragedin. Vi får följa med Anne-Britt när hon går förbi Johannas skrynkliga fötter på bårhuset, genom de mörka nätterna, genom tårarna, genom förtvivlan och ilskan. Förutom berättelsen om Anne-Britt och hennes familj ger boken även en översikt över katastrofen. Boken är baserad på två års research och intervjuer med överlevade ungdomar, brandmän, chefsåklagare, kommunens stödpersonal m.m.

Jag kommer sen är en otroligt stark bok som är skriven med värme, den lämnar ingen oberörd. När man läser boken känner man så starkt med Anne-Britt, man känner en del av den smärta som hon känner. På ett bra sätt blandar boken fakta ifrån branden med Anne-Britts berättelse. Att man i romanen har valt att lägga in den sortens fakta lyfter boken och gör den intressant på flera plan. Det som jag framförallt vill lyfta fram i boken är att den, trots den oerhörda tragedi som den skildrar, inger hopp och tro om framtiden.

Nedan bjuder jag på ett litet smakprov ur boken.

”Kom så går vi tjejer. Det luktar rök.”
Men tjejerna viftar bort hans farhågor. Det är säkert inget farligt. Alla är ju kvar inne, någon sjunger och det är säkert bara rökmaskinen som luktar.
”Jo, men häng med nu.”
Antonio försöker en gång till, men de båda väninnorna vill inte lämna festen. De har roligt och tänker stanna ett tag till.
”Jag kommer sen”, säger Johanna när han vädjande tar henne i armen. Han släpper taget och nickar.
”Okej, vi ses.”

Här har vi den när den är som bäst – den politiska satiren! Liv Strömquist tvekar inte när hon sätter pennan till papperet, varken när det gäller ord eller bild. Förmodligen är det därför som hennes senaste serie Ja till liv! Liv Strömquists ABC är precis lika tankeväckande och rolig som hennes föregående serier. Den som trodde att samhällskritik måste vara tråkigt tvingas att tänka om. Strömquist driver mest och helst med klasstillhörighet,  könsroller och ekonomiska orättvisor. Även om serien innehåller mycket mer text än illustrationer, så blir det inte tjatigt att ta del av alla politiska analyser och bergfasta åsikter. Det hela känns mer som en härlig marängsviss med något för alla. Lite banan, lite choklad, lite grädde, lite glass. Jag rekommenderar även Strömquists andra serier, såsom Hundra procent fett och Prins Charles känsla.

Men som sagt, Sankta Psyko är också mycket bra. Handlingen utspelar sig i en liten stad på den svenska västkusten. Här finns Sankta Patricia som är ett säkerhetssjukhus där psykiskt störda våldbrottslingar vårdas. Sankta Patricia kallas för Sankta Psyko av folk som bor i trakten. Precis intill sjukhuset ligger förskolan Gläntan där patienternas barn vistas. Jan Hauger är en ung barnskötare som kommer till förskolan för att börja jobba där. Han är en duktig och engagerad pedagog, något tystlåten och inbunden men barnen tycker mycket om honom. Han för med sig en hemlighet från sin tidigare arbetsplats på en förskola. Där var han med om att ett barn försvann vid en utflykt. En av arbetsuppgifterna för personalen på förskolan är att ledsaga barnen till sina föräldrar på sjukhuset. De får gå genom tunnlar och ta sig upp i en hiss för att komma fram till besöksrummet. Jan har själv haft en jobbig uppväxt och vid ett tilffälle hamnar han på barnpsyk. Där träffar han Alice Rami, som blir en person som han inte glömmer. När Jan får kontakt med Sankta Psyko tror han att Rami är en av de intagna. Han bestämmer sig för att försöka smyga in till de slutna avdelningarna för att ta reda på detta. På förskolan finns också annan personal som har anledning att ibland ta sig in i sjukhuset utan tillstånd. Allt det här bygger upp en spännande historia med flera olika trådar, som håller läsaren i sitt grepp. Miljön i sjukhuset är kusligt ryslig och Jan blir inblandad i händelser som till sist får sin förklaring.

Ester Roxberg är uppvuxen i Rottne utanför Växjö och tilldelades Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Debutromanen Antiloper utspelar sig i Växjö och baseras på en av författaren självupplevd händelse.

Ellen och Astrid är bästa vänner men de vet inte riktigt hur det där gick till eftersom de är rätt olika. Ellen är sportig, satsar på skolan och är något av klassens clown medan Astrid är en indie-tjej som lyssnar på PJ Harvey, spelar gitarr och gärna vill vara lite svår. Men ändå så finner de varandra den där första dagen i gymnasiet och håller sedan ihop. Snart ska de ta studenten, slippa skolan och dra till Barcelona. De borde vara glada, lyckliga, förväntansfulla. Men det är inte Ellen. Hon förändras och den tidigare så glada och sorglösa Ellen ser plötsligt ingen mening med någonting. Astrid vet inte riktigt hur hon ska bete sig när Ellen försvinner allt längre ner i vad som visar sig vara en depression. Astrid vill så gärna att Ellen ska öppna upp sig för henne och berätta om hur hon känner, men de två har egentligen aldrig haft den där djupa relationen som möjliggör den typen av samtal. Då Ellen håller sina tankar för sig själv känner sig Astrid glömd, undanskuffad och sviken och hon ifrågasätter sin egentliga betydelse för Ellen. De kanske inte är så bra vänner som hon gått omkring och trott? Eller, Ellen kanske inte tycker det i alla fall? De två vännerna glider allt längre ifrån varandra i en tid då de egentligen borde hålla ihop som mest. Samtidigt har Astrid även svårt att se allvaret i det hela och menar att Ellen inte alls behöver ta några piller, för hon är ju inte sjuk.

Boken behandlar som synes ett mycket tungt ämne. Vad gör man när en nära vän blir deprimerad? Hur gör man när viljan att hjälpa finns men inte verktygen? Även fast ämnet är tungt är boken i sin helhet inte så tung som den skulle kunna ha varit då Astrid i huvudsak är berättaren, undantaget ett antal av Ellens brev som finns insprängda i texten, vilket gör att även ljusa händelser tar sig in i allt det allvarliga och tunga. Astrid lever sitt vardagliga liv med allt vad det innebär medan Ellen och hennes tillstånd finns ständigt närvarande som en skugga, en skugga Astrid försöker ta avstånd ifrån. Astrids vardag och inslagen av glädjeämnen gör att man som läsare orkar ta sig vidare genom allt det mörka i denna viktiga bok. Författaren lämnar även en strimma av hopp i slutet för läsaren att hålla fast vid. Det finns en väg ut ur allt det mörka.

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström

Änglarnas svar av Stefan Einhorn

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

De ickesynliga av Fredrik Härén

Trädets tid av Christel Kvant

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

  Nedkopplad av Susan Maushart

 Tuppen och havet av Sara Paborn

  No och jag av Delphine de Vigan

Karin Thunberg börjar sin resa genom att berätta om det liv hon hade i Malmö när hon flyttade dit på  70-talet. Hon var ung, smäcker, naiv och underbar, sådär som man kan vara i ungdomen innan man får smaka på allt som livet har att erbjuda, gott som ont. I samma stad gifte hon sig iförd en liten klänning över ett par gula korts. Prästen luktade vitlök, inga släktingar var inbjudna och bröllopsmiddagen bestod av kassler och till efterrätt inlagda päron med en after eight på toppen… (Pssst: För den som inte levde på 70-talet….korts är som dagens hotpants.)

Denna blinda lycka, något som Thunberg trodde skulle bestå kommer med tiden att luckras upp och Malmö, staden hon flyttade till, kommer inte längre att vara en stad för henne. Inte giftermålet heller, egentligen ingenting av hennes gamla liv kommer en dag att passa henne.

Thunberg beskriver själv sin bok En dag ska jag ta mig någon annanstans som en skildring över de 70-talister som inte gjorde revolt, protesterade, stod på barrikaderna och gjorde sexuell revolution. Jag håller inte med henne. För boken berättar något annat. Allt hon tror på som är nedärvt i generationer kommer hon att göra uppror mot, så visst finns det krut och 70-talsstormar även inom Thunberg. Det här är en väldigt personlig berättelse, vilket biografier ska vara. Jag finner dock den här biografin vara något extra då den verkligen känns genuin, genomarbetad, och har en förmåga att krypa in under huden på mig, många gånger om.

Delhis vackraste händer är en bok som är en riktig humörhöjare och som jag varmt rekommenderar! Handlingen kretsar kring Göran Borg som är en medelålders man som har fastnat i slentrian med det mesta i livet. Magen är allt annat är vältränad då han har en svaghet för fet, amerikansk glass och i kärlekslivet råder det stiltje. Göran har bott i samma kvarter i Malmö så länge han kan minnas och har haft samma jobb, frisyr och kläder. Han suktar fortfarande efter sin exfru Mia som har en ny rik make och sina barn träffar han inte allt för ofta.  På jobbet ägnar Göran en stor del av sin tid till att läsa fotbollsbloggar och när han får sparken från sitt jobb så går hela världen i kras. Vad ska han göra nu? Den snygge, flörtige kompisen och reseledaren Erik erbjuder Göran att följa med honom på hans nästa resetur. De som innefattar en veckolång bussresa i Indien, New Delhi. Göran är till en början mycket tveksam till att följa med, men ger med sig efter flera övertalningsförsök av Erik.

Första intrycket av Indien är att det luktar ruttna ägg i atmosfären. Med på reseledarturen finns en snål smålänning som håller på att driva Göran till vansinne med sina kommentarer om allt och alla. Smålänningens kommentar när han stöter på tiggarna i Indien är: ”De häringa krakarna är ju eländigare än fattighjonen i Lönneberga”. Göran råkar dessvärre ut för kraftig turistdiarré på resan och får återhämta sig i sin ensamhet på ett hotellrum. De andra i gruppen fortsätter reseturen vidare mot nya mål och Erik raggar runt bland tjejerna som vanligt. Erik skickar efter en kompis att hämta Göran på hotellet och denna person är ingen mindre än Yogi (Yogendra Singh Thakur), som är indisk textilimportör. Han tar med sig Göran hem till sig och detta blir en start på en ny vänskap där Yogi visar Göran allt vad New Delhi har att erbjuda. Göran bestämmer sig för att stanna kvar i Indien med Yogi när Erik och resten av gruppen beger sig hemåt. Han blir förälskad i en gift, indisk kvinna och hamnar också på flera andra äventyr i staden. Boken handlar bland annat om att bryta upp med gamla, invanda mönster och värderingar samt att ta steget och våga! För att ta reda på vad som mer händer Göran i Indien, så får ni läsa denna härliga bok som garanterat kommer att ge er flera goda skratt! Då får ni också reda på vem som egentligen har New Delhis vackraste händer…

Med För evigt dömd är Harlan Coben tillbaka med ännu en spännande thriller. Boken är fristående och nominerades dessutom år 2010 till bästa amerikanska roman.
I den nya thrillern får vi läsa om sjuttonåriga Haley, en helt vanlig flicka ifrån en helt vanlig familj. Men en morgon händer det som inte får hända, Haley är försvunnen. Tiden går och tre månader senare är hon fortfarande spårlöst försvunnen.

Samtidigt …

Tv-reportern Wendy Tynes är specialist på att avslöja pedofiler genom att utge sig för att vara en mindreårig tjej på internet. Hennes senaste scoop heter Dan Mercer. Dan arbetar som socialarbetare och hans liv förändras totalt när han en natt luras till ett övergivet hus där Wendy väntar med sitt tv-team. Dan hävdar att han kom dit i tron om att han skulle träffa en flicka som var i behov av hjälp.
Dan frikänns senare i domstol på grund av brist på bevis. Men trots ett frikännande är Dan fortfarande skyldig i allmänhetens ögon. Han är för evigt dömd.

Wendy i sin tur får sparken efter misslyckandet. Då börjar hon fundera på om Dan rent av är oskyldig? Kan han bara vara ett offer för olyckliga omständigheter? Dessutom, finns det något samband mellan Dan och den försvunna Haley?

Wendy kan inte släppa fallet och börjar sakta lägga ihop pusslet.

Cobens nya thriller är spännande och består av olika trådar som binds ihop. Den tar dessutom upp ett intressant ämne, vad  händer om domstol friar när man redan blivit uthängd och dömd av allmänheten?

Harlan Cobens nya thriller går helt enkelt inte att släppa, man måste bara läsa lite till och lite till …