Archive for april, 2007

april 26, 2007

Ord som bränner…

av Ulla

9100112127.jpg

Efteråt pappa / spyr jag upp din saft / för det var det skönaste skjut du haft”. ” Dibarn med blodig Pampersblöja / fast jag är vuxen nu / fem år”. Jag läser Silverfisken med stigande fasa och tänker, värjer mig, nej så här kan det inte nånsin gå till. Så minns jag nyhetsändningarna nyligen, endast tioårig flicka blev utsatt för övergrepp av sin missbrukande far och idag kan man läsa om en pappa som misshandlat sin baby, verkligheten är precis så hemsk, men vi kan inte riktigt förstå av en nyhetsartikel. Efter att ha läst Silverfisken har man kommit verkligheten mycket närmre. I en artikel i Amelia läser jag om Sofia Rapp Johansson, som är författare till den här boken, och det är verkligen sjävupplevt det hon skriver. Att hon överlevt trots allt och dessutom kunnat skriva en så bra bok är otroligt, för det är en bra bok. Som en enda lång dikt till formen, rytmiskt språk, rim, nyskapade ord, ett furiöst språk som bara väller fram, man kan inte sluta läsa. Svinalängorna var en bok som gjorde mig upprörd över att barn far illa i sin egen familj, den här boken gör en förtvivlad, att vi inte i vårt välståndsland kan ta hand om ”våra” barn.

april 26, 2007

Jag älskar att…

av Maria

tjuvlyssnat.jpg
Jag älskar att tjuvlyssna. Speciellt om man sitter ensam på ett tåg. Där finns det massor av möjligheter till högkvalitativ tjuvlyssning. Mobilpratare är ju ett kapitel för sig. Speciellt när de sitter på tåg. Men bidrar såklart till att göra min vardag lite mer spännande…

Och jag har länge följt den hypade och populära bloggen Tjuvlyssnat. Nu har äntligen boken med valda höjdunkter från sidan kommit ut. Tjuvlyssningarna är indelade i olika teman och framkallar akuta skrattsalvor.

april 22, 2007

Udda litterär läggning?

av Emelie

sekwa_web_provisio_02.jpg

Människor runt mig vill få mig att läsa Stieg Larson men det tar emot. Jag vet att jag kommer att fastna som en fluga på en flugspiral, det gör jag alltid när jag läser deckare som involverar brutala kvinnor med tvivelaktiga metoder. Som Lucy, Scarpettas systerdotter och Yvonne Ander (i Den Femte Kvinnan). Jag får dessutom alltid sympatier för kvinnliga huvudpersoner som bryter den traditionella kvinnobilden. Och när jag läser Claire Castillons novellsamling Insekt är det som att hitta hem. Den ena märkliga kvinnan efter den andra. En mamma som sparkar ut sin dotter på en motorväg, en annan som adopterar bort sin dotter och går för att fettsuga sig så att hennes man inte ska ana hennes graviditet eller en neurotisk kvinna som avslöjar sin mamma tillsammans med den blivande mannen. Är detta måhända ett tecken på övermättnad av något slag? Eller har jag bara en udda litterär läggning?

april 18, 2007

Fantasibrist eller?

av Maria

Läser om Elfride Jelinkes val att publicera sin nya roman på sin hemsida istället för att trycka den hos något förlag. För det hugade tyskproffset hittar ni Neid här. Jag börjar genast fundera på ungdomsböcker. Skulle de kunna bli mer lästa om de lades ut på Internet? Skulle nätet kunna locka nya läsare med hjälp av snitzig layout och koola färger och med direktlänk från Lunarstorm?
Hade några killar från 8:an inne på bibblan igår, som ville läsa Wallanderböcker. Jag traskar snabbt fram till M och Mankellböckerna. Killarna skakar på huvudet och menar att det är ju inte Wallanderböcker. Jag får förklara att det är författarens namn. Jaha. Skitkul antiklimax. Vad har vissa unga för fantasibrist, när de bara klarar av att läsa böcker de först sett som film?
Så snälla Paolini, kan du inte testa att lägga ut nästa bok på nätet? Det vore spännande att se vad som hände med kidsen.

april 17, 2007

Varför dras man till vissa böcker?

av Emelie

jesusland1.jpg

Julia Scheerer är en amerikansk journalist vars självbiografiska bok Jesusland kom på svenska i slutet av mars. Någon liknar den vid Jan Guillous Ondskan en annan beskriver de kristna internatskolor som Scheerer och hennes adopterade bror David skickas till som ett ”barnens eget Guantánamo”. Jag blir genast intresserad. Böcker som handlar om andra människors lidande, historier med bitar ur verkligheten speciellt de skrivna med lite mer finess tilltalar mig. Några av mina favoriter är Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson, Tusen små bitar av James Frey, och Sarah av JT Leroy. Men varför är det så? I gårdagens DN Kultur stod att läsa att vi ”unga vill att litteraturen ska vara sann” och att detta är symptomatiskt för vår tid – ”en förvirrande mix av mediala sanningar med dramadokumentärer, dramatiserade biografier och dokusåpor som delar av reality-trenden”. Jag kände inte alls igen det där. Jag tror mer att det kan bero på vilka förhållanden man kommer ifrån och framförallt vilken livssituation man befinner sig i för tillfället. Människor som lever under riktigt svåra förhållanden – inte vill väl de läsa Pojken som kallades Det. Eller vill de det? På tal om Guantánamo så har det ju visat sig att de böcker som fångarna helst läser är religiösa böcker och Harry Potter böcker.. Jag undrar varför!?

april 13, 2007

Snart är den här!

av Pernilla

Har någon sett mig någon annanstans?Jag smyger förbi en yxaVad är det som finns i skogen barn?

Jag längtar efter att få Beate Grimsruds senaste roman Har någon sett mig någon annanstans? i mina händer. Den beskrivs som en drömspelshistora om alla de samtidiga världar som författaren har att tillgå i sitt skapande. Och har vi inte alla någongång känt att vi på en och samma gång lever i flera olika världar?!

Jag tyckte mycket om hennes tidigare två romaner, Jag smyger förbi en yxa och Vad är det som finns i skogen barn?. I den första står flickan Lydia och hennes drömmar om att springa snabbast i centrum. Framförallt är jag förtjust i det fragmentariska sättet som boken är uppbyggd på – det är poesi! Den andra är den fristående fortsättningen och nu är Lydia vuxen. Hon kallas tillsammans med brodern Anders upp till en liten ort i norr, då deras nittonårige bror Jon har försvunnit i fjällen. Fast de har varandra är de så ensamma att jag har ont i hjärtat länge efter det att jag har lagt ifrån mig boken.

Jag har hört att vi, eller åtminstone författaren, får återse Anders i den nya boken. Jag älskar återseenden av romankaraktärer, i synnerhet när böcker till synes inte hänger ihop. De blir vänner, vänner som man har i all hemlighet!

april 11, 2007

Hemligheter…

av Maria

curtis.jpgcurtis2.jpg
På mitt nattduksbord ligger Sittenfields senaste roman Mannen i mina drömmar. Har kommit några kapitel in i den och försöker så förbannat förstå huvudpersonen Hannah. Det går inte så bra. Men boken är helt klart intressant och jag längtar redan till nästa gång jag får försöka lära känna Hannah lite bättre. De första kapitlen utspelar sig i ungdom-collegetid och jag tänker på Den hemliga historien av Donna Tartt.
Jag tänkte på den redan när jag läste Sittenfields första roman I en klass för sig. Måste nog läsa om Den hemliga historien i sommar, den är faktiskt en av mina största läsupplevelser. Tipsade en lärare om den, som suckade och stönade efter halva boken, som jag tvingade att fortsätta läsa (hon är så skön, så det gjorde hon) och hon kom tillbaka med ett leende på läpparna och sa att hon förstod vad jag menat. Det är bibliotekarielycka.

Sittenfield verkar sympatisk. På frågan om hon skriver något nytt (efter Mannen i mina drömmar). 

”Jag skriver på min tredje roman, men det är för tidigt att säga något om den. Det finns en uppfattning om att författare ogärna talar om sina idéer eftersom de är rädda att någon ska stjäla dem. Så är inte fallet med mig. Jag håller tankar och idéer för mig själv i början eftersom jag alltid tycker att det jag just för stunden arbetar på låter så dumt. Det får mig att förlora tron på det jag gör. Men om jag går in i det, i största hemlighet, så övertygar jag mig själv att det är värt att fortsätta skriva. ”