Varför dras man till vissa böcker?

av Emelie

jesusland1.jpg

Julia Scheerer är en amerikansk journalist vars självbiografiska bok Jesusland kom på svenska i slutet av mars. Någon liknar den vid Jan Guillous Ondskan en annan beskriver de kristna internatskolor som Scheerer och hennes adopterade bror David skickas till som ett ”barnens eget Guantánamo”. Jag blir genast intresserad. Böcker som handlar om andra människors lidande, historier med bitar ur verkligheten speciellt de skrivna med lite mer finess tilltalar mig. Några av mina favoriter är Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson, Tusen små bitar av James Frey, och Sarah av JT Leroy. Men varför är det så? I gårdagens DN Kultur stod att läsa att vi ”unga vill att litteraturen ska vara sann” och att detta är symptomatiskt för vår tid – ”en förvirrande mix av mediala sanningar med dramadokumentärer, dramatiserade biografier och dokusåpor som delar av reality-trenden”. Jag kände inte alls igen det där. Jag tror mer att det kan bero på vilka förhållanden man kommer ifrån och framförallt vilken livssituation man befinner sig i för tillfället. Människor som lever under riktigt svåra förhållanden – inte vill väl de läsa Pojken som kallades Det. Eller vill de det? På tal om Guantánamo så har det ju visat sig att de böcker som fångarna helst läser är religiösa böcker och Harry Potter böcker.. Jag undrar varför!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: