Om närvarande fäder och närvarande mödrar.

av Emelie

mig-ager-ingen.jpg

Jag kan inte hålla mig längre. I veckan som gått har jag läst oändligt många recensioner och krönikor som berör Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Så många saliga men också ett antal ilskna röster. För mig är det framförallt två recensenters ord som snurrar i mitt huvud: Natalia Kazmierskas och Aase Bergs. Jag läste först Kazmierska och kände mig öm och revanschlysten som om jag fått en rak höger. Men jag insåg först då vad boken egentligen handlar om. Sedan läste jag Aase Berg och och då kändes det som om jag blev förlåten för min enfald. För er som inte vet kan jag berätta att det boken egentligen handlar om är en man som vägrar att bli vuxen och en dotter som aldrig ställer honom till svars för det. Varför kan jag då inte ens under min ensamläsning erkänna för mig själv att det inte är gulligt, inte vackert och absolut inte rörande med en pappa som ensam uppfostrar sitt barn. För hur många kvinnor gör inte det? Och tycker jag det är gulligt vackert och rörande att läsa om dem. Nej. Det måste till en ytterligare historia för att den ensamstående kvinnan och relationen med hennes barn ska beröra mig. Och det får mig att inse precis det som Aase Berg skriver:
”Jag ställer för höga krav på andra kvinnor, andra kvinnor ställer för höga krav på mig, alltså ställer vi för höga krav på oss själva och för låga krav på snubbarna som vi innerst inne betraktar som slashasar utan koll på den livsavgörande innebörden i begreppet bävernylon.”

Läs ett utdrag ur boken här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: