Helgen tillbringade jag med Joyce Carol Oates senast översatta kortroman – Mörkt vatten. Den handlar om Kelly som lämnar sin väninnas party tillsammans med nyvunnen bekantskap, en välkänd senator. Men när de ska ta en genväg för att hinna med en färja över till fastlandet går något fel. I en kurva kränger bilen till, kör igenom ett vägräcke och ner i vattnet. Under tiden vattnet strömmar in i bilen där Kelly lämnas ensam och fastklämd berättar hon sin historia. Det är en mardrömslik situation, och Oates är lika imponerande som vanligt! Hon väljer ett par minuter långt skeende, men drar ut på det så att det går in under huden på en. Detsamma gäller Djur och Våld; ytterligare två kortromaner av Oates.
Annonser
Kommentera