När skam går på torra land.

av Emelie

myggor.jpgpompeji1.jpg

Som den skvallerintresserade person jag är har stormen runt Maja Lundgrens Myggor och Tigrar inte undgått mig. Jag har med fascination följt diskussionerna i TV:s morgonsoffor med viktiga och intressanta närkamper mellan exempelvis Maria Sveland (vilken person!) och Svenska dagbladets kulturchef Carl Otto Werkelid . Och nej, jag har ännu inte läst boken. Men äntligen säger jag, är det någon som slår tillbaka mot detta kompakta godtycke som ännu råder på och runt många kulturinstitutioner. Och efter allt detta poängterande (från manliga recencenters håll) om att man måste bedöma boken som en ROMAN och inte som en hämndaktion blir jag irriterad. Det är samma skitsnack som att hävda att Leif GW Perssons åsikter om Camilla Läckbergs skrivande ”Hon skriver som Nicke lilltroll talar” är relevanta. Det är bara att mörka vad saken egentligen handlar om. Säg som det är istället: det är en skam att Maja Lundgren blir avfärdad som ”sinnessjuk” av manliga kollegor och det är en skam att Camilla Läckberg blir anklagad för att skriva som ”Nicke lilltroll talar”. Det är klart att både Lundgren och Läckberg blir osakliga i sitt försvar mot denna ytterst osakliga kritik. För övrigt kan man tycka precis vad man vill om både Maja Lundgrens romaner och Camilla Läckbergs deckare.

Annonser

2 kommentarer to “När skam går på torra land.”

  1. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Bravo!

  2. Jag blir tokig av all likgiltighet inför saker som är viktiga. Som den här. Men jag älskar kommentarer! Det är engagemang på micronivå. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: