Archive for september, 2007

september 26, 2007

Terror och krig

av Ulla

efter.jpgsirenerna_i_bagdad_press1.JPG
Yasmina Khadra har skrivit två böcker som berör mig starkt. I båda tar han upp de händelser som har anknytning till det vi ser på nyhetssändningarna dagligen. Den första jag läste heter Efter attentatet och handlar om hur man blir en självmordsbombare. Huvudpersonen är läkare och har fått ta hand om de blodiga offren efter det senaste attentatet. När han utmattad efter nattens arbete kommer hem blir han kallad till sjukhuset igen, nu för att identifiera ett av offren som är hans fru, som dessutom är misstänkt förövare till attentatet. Det är naturligtvis obegripligt för honom, de var lyckliga och hade det bra. Han besöker hennes hemtrakter och träffar människor hon haft kontakt med och en ny värld visar sig för honom och han liksom vi läsare inser att det är möjligt att drivas till att göra en så fruktansvärd handling.
Nu läser jag Sirenerna i Bagdad och det är lika omskakande, till och med värre än de blodiga bilderna på TV. För i det här fallet är skönlitteraturens förmåga att skildra och ge oss insikter mer verkningsfullt. En ung pojke som verkligen inte gillar att slåss eller delta i våldsamheter ändrar sig på ett ögonblick när han får se hur hans gamle far förnedras av amerikanska soldater som letar efter terrorister långt ute på landet i en liten by. Jag minns Vietnamdemonstrationerna över hela världen, var finns protesterna mot Irakkriget?

Annonser
september 24, 2007

Att belöna sig själv.

av Emelie

Det finns saker man behöver och saker man vill ha. Jag är en sån som har det jag behöver men som vill ha mer. Nån som känner igen sig? Nyss kom det ut en otroligt vacker bok. Med det menar jag så vacker att ögonen nästan tåras och inte kan få nog. Denise Grünsteins 59 buketter från min trädgård och lite till. Hade jag bott i Stockholm hade jag åkt ut till Rosendal för att se hennes utställning där. Och hade jag bott i Stockholm så hade jag kunnat gå och se Mamma Anderssons utställning på Moderna museet som slutade nu i somras. Men istället nöjer jag mig med att skaffa hem den omfattande och intressanta boken Mamma Andersson som på sätt och vis täcker in hela hennes konstnärskap. Om man vill veta mer om Karin Mamma Andersson ska man se dokumentären Herr och Fru Konst om henne och Jockum Nordström. Den är bara så fin!

september 19, 2007

Fantastisk författarinna med nattsvart humor.

av Emelie

har.jpggudhjalpemig.gifalsklingjagdor.gif

Det finns ett fåtal böcker som gör mig fnissig vid blotta tanken. Gud hjälpe mig I och II av Kristin Ómarsdóttir är en sådan. Jag kan tänka mig att de minst sagt bisarra personerna i boken har upprört en och en annan, men mest av allt tror jag att deras väsen ofrivilligt etsat sig fast i minnet som något man helst hade velat förtränga. Det är en sjuk bok, något annat kan jag inte påstå och för oss som gillar sjuk i bemärkelsen bisarr och mörk är det bara att ta för sig. Nu har Ómarsdóttir kommit med en ny bok, Här som visserligen ska vara absurd men med ett stråk av allvar i. Händelserna utspelar sig i ett land i krig. Ett sommarläger för barn blir angripet av tre soldater. Soldaterna dödar alla utom en liten flicka vid namn Billie. Billie och en av soldaterna blir snart ensamma efter det att soldaten har skjutit de två andra. Istället för att fly stannar Billie kvar och börjar bygga sig en familjelik tillvaro tillsammans med soldaten. Ja, ni hör ju själva. Men om ni inte gillar alltför bisarra saker skulle jag istället rekommendera Ómarsdóttirs första bok på svenska Älskling jag dör. Det är både en varm och rolig historia om en änkling till far och hans fyra söner. Som läsare får man följa den lilla familjen med livets alla nöjen och vedermödor och så ibland kommer döden på besök.

Slutligen vill jag bara säga att den största anledningen till varför man bör läsa Kristin Ómarsdóttir är för att hon skriver så förbaskat bra. Hennes språk är så exakt att man kan ana att hon arbetar med sina meningar på samma sätt som en skicklig hjärtkirurg opererar. Ord för ord. Hjärta för hjärta.

september 11, 2007

När döden drabbar oss.

av Pernilla

Inga fler dagar inom parentes

Annika Borg är prästen som har en egen frågespalt i tidningen amelia. Hon har även skrivit böcker, och den senaste är Inga fler dagar inom parentes: om livet, döden och sorgen. Boken handlar om hennes pappas insjuknande i cancer och sedan bortgång, och den väldiga sorg som drabbade henne då. Trots att döden är en naturlig del av livet är den så svår, så svår att acceptera. Även för en präst. Orden saknas ofta när döden kommer på tal. Och sorg tar tid. ”Sorg är ett sökande efter nyanser, efter en balans.” Vi kommer inte undan den. Jag har läst ett utdrag ur boken, och jag blev tagen. Annikas berättelse drabbade mig…

september 2, 2007

Det psykologiska spelet mellan två älskande.

av Emelie

pachesil.jpg

Jag har spenderat dagen med att läsa Ian McEwans bok På Chesil Beach. Boken är nominerad till årets Booker pris. En till synes oansenlig bok med en framsida som inte lovade mig något nämnvärt. Det handlar om paret Florence och Edward som båda två är barn av sin tid (födda på fyrtiotalet) i två olika samhällsklasser. De har gift sig på förmiddagen och nu befinner de sig på ett hotell i Dorset på middag och bröllopsnatten stundar. Året är 1962, det vill säga sex år innan studenter över hela världen gör uppror mot modernitetens förlegade samhällsformer. Både Edward och Florence har ett minst sagt komplicerat förhållande till sin sexualitet. Ju närmare bröllopsnatten kommer desto svårare blir det för dem att hålla tillbaka sin nervositet och för Florence del, stigande panik.

Ian McEwan har verkligen visat mig att han är en mästare på små detaljer. Som när Edward inte kan dölja sin upphetsning utan kysser Florence under middagen:

”När de kysstes kände hon omedelbart hur hans tunga, spänd och stark, trängde sig förbi hennes tänder, som när en översittare knuffade sig in i ett rum. Trängde in i henne. Hennes egen tunga veks ihop och for undan i automatisk avsmak, vilket gav Edward ännu mer utrymme.”

Formuleringar som denna bidrar till att man får skarp bild av hur olika de båda upplever samma sak utan att för den delen göra det till något ”manligt” respektive ”kvinnligt”. Detta gör att jag helt klart vill läsa fler böcker av Ian McEwan, dessutom kan jag tillägga att översättningen är lysande.