Archive for januari, 2008

januari 22, 2008

Våga stå ut med det obegripliga.

av Pernilla

Forsla fettUpplandLoss

Många i min bekantskapskrets säger att de inte läser poesi därför att de aldrig förstår vad det är författaren vill ha sagt. Men de försöker ju inte ens! Handlar det om en osäkerhet inför att läsa poesi? Eller handlar det om att de vill ha allting serverat på silverfat? I allra högsta grad uttalat och klargjort?

I en aktuell intervju sa Aase Berg apropå att skriva poesi att hon inte är ”ute efter begriplighet, egentligen tycker jag inte att poesi ligger så nära det litterära, utan närmare musik och bild”. Ja, men precis så är det! Det kanske inte är meningen att man ska följa med i alla betydelser som författaren laddar ett ord med? Det kanske är meningen att vi ska ladda orden med betydelser som ligger nära oss, som säger oss själva något?

En av mina största poesiupplevelser fick jag när jag läste Hos Rådjur (1999) av just Aase Berg. Om ni skulle fråga vad den handlar om skulle jag antagligen inte kunna ge er ett särskilt klart svar, men om ni istället skulle fråga hur det känns att läsa den kan jag lova er ett längre och mycket kärleksfullt svar… ”Ta det lugnt, och kräv inte omedelbar förståelse. Våga stå ut med det obegripliga, kanske klarnar ett mönster på sikt” uppmanar Aase Berg. Ja, och lita på din egen känsla! Det viktiga är vad dikten säger till just dig.

Aase Berg senaste bok är Loss, den tredje i hennes s.k. ”mammatrilogi” där Forsla Fett (2002) och Uppland (2005) utgör de båda första. Kort sagt kan man säga att Forsla Fett handlar om graviditeten, Uppland om ”glädjen i att leva med små spejsade muppar” och Loss om rädslan man ibland (ofta?) känner som mamma.

Aase Berg är för övrigt superaktuell, hon är en av de nominerade till Dagens Nyheters Kulturpris. Den 6 februari tillkännages pristagaren. Heja Aase!

januari 20, 2008

Två som inte blev av.

av Pernilla

Jag gillar verkligen noveller, men jag läser dem sällan. Två novellsamlingar som jag lånade hem förra året, men som aldrig blev lästa var dessa. Nu har jag föresatt mig att i alla fall läsa dem under 2008, helst i början av året!

Oline Stigs Den andra himlen består av noveller som beskriver vardagen, fast med en twist. Om kärlek, relationer och livets absurda sidor har jag hört.

Novellerna i Brorsan är mätt av Mirja Unge är av det mörkare slaget, men likväl handlar de om människor och deras möten med varandra. ”Mellan och under replikerna finns en svärta som glimrar och som kan vara lika smärtsam om den är komisk.” Jag gillar texter om människor, när de blir ens vänner…

P.s. För er som inte redan visste det – förra året fick Mirja Unge Aftonbladets litteraturpris!

januari 18, 2008

Resa mot döden.

av Pernilla

Fjärilen i min hjärna

Idag utkom den som skulle komma att bli Anders Paulruds sista roman. Fjärilen i min hjärna heter den. Som ”en långsam resa mot döden” enligt Maria Schottenius. Ola har också skrivit fint om Anders Paulrud på Emmabodas biblioteksblogg.

Det är modigt att våga tänka på döden på riktigt, tycker jag…

januari 16, 2008

Frustrofeminist?

av Cecilia

24-timmar.jpg 

24 timmar i oktober av Caroline Giertz handlar om trebarnsmamman Eva-Maria som tar revansch på sin man. Hon upptäcker att maken Karl har ett förhållande med barnens dagisfröken. En sen natt lämnar Eva-Maria familj, hus och hund. Karl har stora problem att klara av vardagens bestyr med tre barn i olika åldrar. Boken är lättläst och stundtals väldigt rolig. Den väcker en del tankar som påminner om det man tänkte under läsningen av Bitterfittan av Maria Sveland. 24 timmar i oktober handlar också om det svåra att få ihop livet med barn, jobb och förhållande. I vissa avsnitt kommer författaren in med sina egna tankar och det är i ett sådant som uttrycket ”frustrofeminist” dyker upp. Det är inte utan att jag erkänner att jag känner mig som en sådan. I epilogen avlsutar författaren med att konstatera ”Vi lär leva i världens mest jämlika land – varför känns det då som om vi på något sätt dragit en nitlott?”

 Ja, varför känns det så?

januari 8, 2008

Tips till de vågade.

av Pernilla

puffpuff.jpg9789170373008.jpg

Ett tips till alla som suktar efter riktigt spännande och lite äcklig läsning! DN bjuder på John Ajvide Lindqvists Tindalos, ett mörkt familjedrama med övernaturliga inslag… De tretton avsnitten har publicerats i papperstidningen de senaste två veckorna (imorgon kan man läsa det sista), men man kan även ladda ner en inläsning av författaren själv här.

Jag har tidigare skrivit om Lindqvists första bok, Låt den rätte komma in, på Boksynt. Hans andra, Hanteringen av odöda, var också en bok jag inte kunde släppa och hans senaste Pappersväggar, en novellsamling, finns nu att köpa i pocket. Den har jag ännu inte hunnit med. Men först får sista delen av Tindalos följa med på bussresan till jobbet imorgon!

januari 2, 2008

Decembers skörd.

av Emelie

gryttensommaren.giflenasundstrom.jpgvalsangaren.jpgkicki.jpg

Jag har varit en dålig bloggare nu ett tag men här kommer en rekapitulation av de viktigaste böckerna i december:

För cirka en månad sen började jag på norrmannen Frode Gryttens Sommaren är inte att lita på. (Intervju med författaren hittar ni hos Bokhororna). Robert Bell är reproter på tidningen BT:s lokalredaktion i den halvdöende industristaden Odda. Bell har ett förhållande med sin brors fru Iréne något han vet med sig att han borde sluta med. Mitt under den varma sommaren hittas ett lik i floden. Kroppen är den unge Guttorm Pedersens och ganska omgående börjar rykten surra i den lilla staden. Snart pekas några flyktingar ut som skyldiga till mordet. Känslor rörs upp och lugnet förbyts mot en karusell av massmediebevakning och jakten på den skyldige mördaren. Bells liv beskrivs som en parallell till utvecklingen i den lilla staden. Jag tyckte om historien men blev nog allra mest förtjust i Gryttens prosa och hans skarpsinniga sätt att få in sina betraktelser av vår samtid i själva historien.

Lena Sundström har några kanske sett som programledare för Kalla Fakta, andra kanske har läst hennes kolumn i Aftonbladet eller hennes krönikor i Metro? Jag har läst hennes bok Känns det fint att finnas till en dag till? Jag kan inget annat än att erkänna, jag är helt okritisk när det kommer till Lena Sundström. Jag älskar henne! Hon tar, som någon skrev, ”den lilla människans parti”. Man känner igen sig själv och man känner igen den där inslaget på tv som man själv reflekterade över nån gång i våras. Att läsa henne är lite som att se Dave Chappelle, man skrattar så man gråter men i slutändan sitter skrattet fast i halsen. Omöjligt att svälja ner. Jag kan inte återge hennes bok, ni måste helt enkelt försöka svälja själva.

Valsångaren är en märklig bok skriven av den sydafrikanske författaren Zakes Mda. Historien handlar om en man (Valsångaren) som älskar en val (Sharisha). Varje dag går Valsångaren till havet för att uppvakta Sharisha med sitt horn av kelp. Där finns också Saluni, en alkoholiserad kvinna som strövar runt på stränderna. Hon försöker med allt hon har att väcka Valsångarens intresse. Så småningom inleder Valsångaren och Saluni ett förhållande, men det blir en mycket trevande relation eftersom ingen av dem riktigt vet hur man förhåller sig till den andre. Boken fick lite kritik för översättningen i DN, men jag tycker verkligen att Mdas poetiska och sagolika ton kommer ut bra på svenska och det kan ju inte vara någon annan än översättaren att tacka för det. En bok för alla er som gillar det sagolika och märkliga.

Kicki och Lasse av Peter Kihlgård har jag nu äntligen läst. Måste säga att jag blev besviken på själva intrigen och personerna. Jag kände inte starkt för varken Kicki eller Lasse. Däremot tycker jag att Peter Kihlgård är otroligt duktig på att skriva njutbart. Att bygga upp stämningar. Det är alltid så när man läst mycket gott om en bok innan man läst den själv att man efteråt går och irriterar sig på saker som recensenterna aldrig tog upp. Som till exempel framställde alla det som att Kicki och Lasse i huvudsak är en kärlekshistoria (särlingar fast ändå inte). I så fall en mörk och fläckig sådan skulle jag säga. För mest av allt tycker jag deras gemensamma historia är enda lång strid, liksom båda deras förflutna. Och just nu är det redan för många strider i mitt huvud för att jag ska orka sätta mig in i en till.

Ps. Jag har plöjt Marisha Pessls Fördjupade studier i Katastroffysik också men den får ett eget inlägg alldeles snart..D.s