Decembers skörd.

av Emelie

gryttensommaren.giflenasundstrom.jpgvalsangaren.jpgkicki.jpg

Jag har varit en dålig bloggare nu ett tag men här kommer en rekapitulation av de viktigaste böckerna i december:

För cirka en månad sen började jag på norrmannen Frode Gryttens Sommaren är inte att lita på. (Intervju med författaren hittar ni hos Bokhororna). Robert Bell är reproter på tidningen BT:s lokalredaktion i den halvdöende industristaden Odda. Bell har ett förhållande med sin brors fru Iréne något han vet med sig att han borde sluta med. Mitt under den varma sommaren hittas ett lik i floden. Kroppen är den unge Guttorm Pedersens och ganska omgående börjar rykten surra i den lilla staden. Snart pekas några flyktingar ut som skyldiga till mordet. Känslor rörs upp och lugnet förbyts mot en karusell av massmediebevakning och jakten på den skyldige mördaren. Bells liv beskrivs som en parallell till utvecklingen i den lilla staden. Jag tyckte om historien men blev nog allra mest förtjust i Gryttens prosa och hans skarpsinniga sätt att få in sina betraktelser av vår samtid i själva historien.

Lena Sundström har några kanske sett som programledare för Kalla Fakta, andra kanske har läst hennes kolumn i Aftonbladet eller hennes krönikor i Metro? Jag har läst hennes bok Känns det fint att finnas till en dag till? Jag kan inget annat än att erkänna, jag är helt okritisk när det kommer till Lena Sundström. Jag älskar henne! Hon tar, som någon skrev, ”den lilla människans parti”. Man känner igen sig själv och man känner igen den där inslaget på tv som man själv reflekterade över nån gång i våras. Att läsa henne är lite som att se Dave Chappelle, man skrattar så man gråter men i slutändan sitter skrattet fast i halsen. Omöjligt att svälja ner. Jag kan inte återge hennes bok, ni måste helt enkelt försöka svälja själva.

Valsångaren är en märklig bok skriven av den sydafrikanske författaren Zakes Mda. Historien handlar om en man (Valsångaren) som älskar en val (Sharisha). Varje dag går Valsångaren till havet för att uppvakta Sharisha med sitt horn av kelp. Där finns också Saluni, en alkoholiserad kvinna som strövar runt på stränderna. Hon försöker med allt hon har att väcka Valsångarens intresse. Så småningom inleder Valsångaren och Saluni ett förhållande, men det blir en mycket trevande relation eftersom ingen av dem riktigt vet hur man förhåller sig till den andre. Boken fick lite kritik för översättningen i DN, men jag tycker verkligen att Mdas poetiska och sagolika ton kommer ut bra på svenska och det kan ju inte vara någon annan än översättaren att tacka för det. En bok för alla er som gillar det sagolika och märkliga.

Kicki och Lasse av Peter Kihlgård har jag nu äntligen läst. Måste säga att jag blev besviken på själva intrigen och personerna. Jag kände inte starkt för varken Kicki eller Lasse. Däremot tycker jag att Peter Kihlgård är otroligt duktig på att skriva njutbart. Att bygga upp stämningar. Det är alltid så när man läst mycket gott om en bok innan man läst den själv att man efteråt går och irriterar sig på saker som recensenterna aldrig tog upp. Som till exempel framställde alla det som att Kicki och Lasse i huvudsak är en kärlekshistoria (särlingar fast ändå inte). I så fall en mörk och fläckig sådan skulle jag säga. För mest av allt tycker jag deras gemensamma historia är enda lång strid, liksom båda deras förflutna. Och just nu är det redan för många strider i mitt huvud för att jag ska orka sätta mig in i en till.

Ps. Jag har plöjt Marisha Pessls Fördjupade studier i Katastroffysik också men den får ett eget inlägg alldeles snart..D.s

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: