En som följer solen.

av Riitta

Visa

Barnet och jag vände oss mot varandra som solrosor vrider sig efter ljuset, är beroende av det och existerar på grund av det. Vi lever alla som heliotroper i ett enhetligt beroende av varandra.

Det här är en berättelse om en kvinna som bor ensam i en lägenhet i ett land som hon inte hör till. Hon har sjunkit in i ett tillstånd av hopplöshet, ingenting betyder någonting, när hon möter en pojke som bor i samma hus – hos sin farmor. Det utvecklas ett vänskap mellan dem. Vem är det som behöver denna vänskap mest, barnet eller kvinnan eller båda två? Vänskapen gör – i alla fall – att kvinnan så småningom hittar sitt eget liv och glädjen. Hon blir vuxen, tidigare var hon ett barn. I början var det två barn som möttes, pojken med sina drömmar och kvinnans eget barn inuti sig själv.

Josefin Roos har författat en otrolig vacker bok; Heliotrop, som fängslar med sin poetiska stil och med sin livsvisdom som man inte kan låta bli att ta emot. En berättelse med överraskande vändpunkter som inte lämnar en tom. Den rör. Efter att man har lagt ifrån sig boken lever den hos en ett tag till.

Heliotrop = en växt som följer solen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: