Archive for februari, 2009

februari 25, 2009

Böcker att spisa.

av Pernilla

Idag var det premiär för Bokstunden med lunch på Älmhults bibliotek! Närmare 30 personer var det som kom för att spisa både böcker och paj. Det är sannerligen en svårslagen kombination! Var det någon som missade vad en bok eller författare hette eller kanske någon som är nyfiken på vilka böcker vi pratade om har ni listan här:

 Smultron och svek (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Hallon och hat (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Vinbär och vemod (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Den onda viljan av Karin Fossum

 Innan jag dör av Jenny Downham

 Den sista dagen av Caroline Giertz

 Boktjuven av Markus Zusak

Styggelsen: skräckroman av Amanda Hellberg

 … alla för en av Maria Adolfsson

 Dårens dotter av Mian Lodalen

 Dödergök av Katarina Wennstam

februari 23, 2009

Att fly och leva.

av Riitta

Omslagsbild

Charlotta Rydholms debutroman Flykt handlar om Jenny, som har sina rötter i Skåne och som flyttar från Stockholms IT-värld till Madrid för en utlandskarriär – om så bara för en liten stund. Hur är det att leva i ett annat land, där många saker fungerar på ett annorlunda sätt? Nu har hon plötsligt blivit en invandrare, märker hon.

Det som från början bara känns som en flykt visar sig lika mycket innehålla element av ett livsval, även om kanske inte så genomtänkt. Någonstans glimtar nämligen Jennys vilja att  uppleva ett känslofullt liv med gemenskap, sammanhang och kärlek – och hon förälskar sig i Madrid och livet som pågår omkring och hos henne. Som vanligt sätter verkligheten sina gränser, gränser som ibland är svåra att överskrida. Hon har också sin sjukdom som visar sig ibland.

Intressant och tankeväckande roman. Mycket trevligt skriven.

februari 20, 2009

En bok jag verkligen kan rekommendera.

av Madeleine

pa-odets-vingar1  sa-langt-vingarna-bar

Den första boken av Julia Sandström kom förra året. Hon vann en Eragon- tävling och fick sin bok publicerad vid 17 års ålder. Jag har alltid varit lite svag för fantasy och när jag sedan läste baksidan på boken var jag bara tvungen att läsa den och jag blev inte besviken. Boken heter På ödets vingar och är den första i en serie om Nyckelväktarna.

Kariten Shanzoc tillhör bevararna, han har till uppgift att skydda nyckelväktarna. Det finns fyra nyckelväktare som vakar över lika många nycklar för att de avskyvärda aldrig ska få tag på dem. Får den andra sidan tag på nycklarna kan de släppa ut en för länge sedan bortdriven ondska ur berget. Under ett viktigt uppdrag går någonting fel, Shanzoc och hans två vänner blir attackerade i ett bakhåll. Shanzoc, allvarligt skadad, blir ensam kvar.

Så börjar den spännande första boken. Den andra boken Så långt vingarna bär beräknas utkomma den 9 mars och jag längtar efter att få se hur det kommer att gå!

februari 14, 2009

Svinhugg.

av Åsa

svinhugg1

Visst är det ofta så att det är samma böcker som recenseras i olika tidningar, i radio och i tv? Vad är det som gör att det blir så? Dessutom bedöms de ofta likvärdigt.

En bok som däremot fått blandad kritik är Marianne Cedervalls debutroman Svinhugg. Så här skriver t.ex. recensenten i Skånskan: ”Trots all död blir man glad av att läsa Svinhugg. Det är en strålande vacker Gotlandsskildring som bjuder på både en befriande humor och en befriande ilska, samt på en författare som verkar fast besluten att gå sina egna vägar”. I Svenska Dagbladet låter det däremot så här: ”… en ganska torftigt berättad historia, som i uppbyggnad, karaktärsteckning och psykologi inte når längre än det tvådimensionella”.

Så det ska bli spännande att läsa denna debutant och se vad jag själv tycker.

februari 11, 2009

Favoritförfattare x 2.

av Pernilla

Jag har tidigare läst Mian Lodalens båda romaner Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant. De var sådär härligt lättlästa och underhållande för stunden. En känsla säger mig dock att Lodalens nya bok, Dårens dotter, är av det mer allvarliga slaget. Den ska till viss del vara självbiografisk. Huvudpersonen är flickan Connie, som växer upp hos sin moster och hennes man i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är i och för sig världens roligaste, men han dyker bara upp ibland. En bok om utanförskap, att slå tillbaka och villkorslös kärlek. Den sätter jag upp på min ”måste läsa-lista”.

En annan bok på samma lista är Carina Rydbergs Främlingarna, som kommer i april. En roman som ska kombinera det psykologiska dramat med science fiction-genren, vilket är nytt för Rydberg. Handlingen i korthet:

”Elisabeth har funnit ett gömställe i ett ensligt beläget hus på landet. Hon odlar i trädgården och är fast besluten att inte tänka på det som varit. Hon störs bara av väninnan Siv, som hon försöker hålla kort. Men en natt blir hon vittne till ett egendomligt ljusfenomen och nu bryts stillheten omkring henne. Det börjar växa på ett onaturligt vis i hennes trädgård och hon tycker sig skymta sin döde älskare.” (www.adlibris.se)

Jag var inte lika förtjust i Rydbergs senaste bok Den som vässar vargars tänder, den spårade ur och blev för äcklig, som jag är i hennes tidigare. Men Främlingarna ska absolut få en chans! Kombinationen av realism och det övernaturliga är ju något som jag har börjat gilla.

februari 2, 2009

Varför så olyckliga?

av Ulla

 

”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” Detta är en ofta citerad inledning av en bok. Boken är Tolstojs Anna Karenina. En klassiker som kom i ny översättning 2007.

Anna är inte den enda huvudpersonen; det finns många, mycket levande personer vars inre oro och tankar man får dela. Jag har levt med boken några månader, läst andra under tiden, men återvänt till Levin med sina bekymmer för jordbruket, Kitty som under lång tid var djupt olycklig för att hon avvisat Levin därför att hon förfördes av Vronskijs flirt, som tyvärr bara var en lek. Anna förstås och hennes passion för samme Vronskij som drev henne bort från sitt tråkiga äktenskap, men dessvärre också från den älskade sonen. Vronskij älskade henne över allt och de fick en dotter, men ändå drev Annas oroliga själ henne mot det oundvikliga slutet.

Jag kände igen detta olyckliga kvinnohjärta när jag läste Revolutionary road, April Wheeler kan inte heller ta sig ur sin situation och måste också ta sitt liv. De här kvinnorna hade ju allt, man som älskade dem, barn, god ekonomi och ändå…

Anna levde på 1800-talet och den tidens kvinnoförtryck, April på 50-talet med den tidens hemmafruideal, jag vet inte om det betydde något.