Längtan efter att förlora sig själv…

av Pernilla

det-amfibiska-hjartat

Om ett par veckor, närmare bestämt den 20 mars, kommer Jonas Bruns nya bok Det amfibiska hjärtat. Hans första roman Den andra tiden blev jag mycket förtjust i. En kort hållen, mycket precis roman som ändå lämnade plats för en oändlig fantasi. Då stod ett barn och ett sommarlov i centrum. Det amfibiska hjärtat verkar vara något helt annat:

”‘Allting har kommit ur havet. En dag kan det välja att återvända.’

Så skriver T sedan han funnit en gammal plansch på sin institution föreställande ett för honom okänt djur: amfibien. T:s beundrade mentor, professor M, har dragit sig tillbaka och lämnat honom i en allt större isolering och osäkerhet, men den havslevande, dubbelkönade amfibien väcker hans fascination, ja snart en besatthet, och sökandet efter den får honom att resa söderut. Han beger sig först till Vatikanens bibliotek i Rom, där forskningen i äldre zoologiska verk leder honom tillbaka till antiken – men ensamheten och frågorna tätnar, samtidigt som idealbilden av amfibien växer sig allt starkare: en utopisk flockvarelse som inte känner individens avskildhet, en obegränsad androgyn, en gryningens hemliga landstigare, en okänd släkting… Finns amfibierna eller är de en fantasi? Vill de honom något?” (www.albertbonniersforlag.se)

Jag hoppas och tror i alla fall att jag kommer känna igen Jonas sparsmakade ton, hans behagliga tempo och den stillsamma berättarglädjen som lyser igenom bokstäver och meningar på varenda sida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: