Archive for december, 2009

december 30, 2009

Det ser ljust ut 2010!

av Pernilla

GOTT NYTT LÄSÅR ALLA!

december 20, 2009

En god och fröjdefull jul!

av Pernilla

Våra egna lästips inför den stundande julhelgen. En god och fröjdefull jul önskar vi er alla!

december 18, 2009

Bilderbok goes roman.

av Pernilla

VildingarnaTill vildingarnas land

Jag har länge sett fram emot filmatiseringen av Maurice Sendaks klassiska barnbok Till vildingarnas land. Den svenska premiären är satt till den 29 januari. Döm då om min förvåning när jag satt och bläddrade i katalogen Vårens böcker och såg att författaren Dave Eggers är aktuell med romanen Vildingarna, som just bygger på Sendaks bok. Även den kommer nästa månad. Jag måste erkänna att det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot boken. Fungerar historien i romanform? Och för vuxna? Såklart måste jag läsa den, och jag hoppas innerligen att den lyckas återskapa den magi som skimrar mellan sidorna i bilderboken.

Handlingen i korthet:

”Max känner sig ensam i en obegriplig vuxenvärld. Hans pappa har lämnat familjen, hans mamma tillbringar all tid med sin nye pojkvän och hans syster har blivit tonåring och bryr sig plötsligt inte om honom. Samtidigt inser han att han har något vilt inom sig. Han klär sig i en vargdräkt, biter sin mamma och kan inte alltid kontrollera sitt ilskna humör. En kväll när han har bråkat med sin mamma rymmer han ut i skogen. Vid en strand hittar han en båt. Han hoppar i den och bestämmer sig för att fara till staden där hans pappa bor. Vinden rycker tag i seglen och plötsligt bär det av åt fel håll, ut mot havet. Max somnar utmattad, och när han vaknar har han närmat sig en ö där han kliver i land. På ön bor vildingarna, ett slags jättelika varelser vars känslor är lika nyckfulla som deras handlingar. Efter att nästan ha blivit uppäten lyckas Max övertyga dem om att han är deras kung. Vildingarna är inte så smarta, och Max får nu rollen som den vuxne. Men snart inser han hur svårt det är att styra över vildingarna, och saker och ting blir alltmer komplicerade.” (www.adlibris.se)

december 12, 2009

Jag längtar till våren.

av Pernilla

Hurra vad glad jag blev när jag såg att John Ajvide Lindqvist kommer med en ny bok i maj! Om boken står det bl a att ”det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.” Helt perfekt med andra ord! Läs mer om Lilla stjärna i Ordfronts katalog över vårens utgivning.

december 9, 2009

Äntligen.

av Sandra

Det lackar mot Nobelfesten och årets pristagare i litteratur är alltså den tyskrumänska författarinnan Herta Müller. Jag kom att läsa hennes roman Hjärtdjur i våras så jag blev glatt överraskad när jag insåg att det faktiskt var ett bekant namn. Och vad mera är – jag tyckte om det jag läste.

Hjärtdjur handlar om några regimkritiska ungdomars tillvaro i Ceausescus Rumänien och det ständiga förtryck de utsätts för. Det är inte fråga om några politiska brandtal utan dramatiken består av en mer subtil, underliggande spänning hela romanen igenom. Känslan av att vara iakttagen, bevakad; att bli förnedrad och kallad till förhör, få posten genomsökt, aldrig veta vem som går att lita på. En obehaglig och skrämmande verklighet.

Jag kan inte svara på om Hjärtdjur är det bästa sättet att bekanta sig med Müller, men det är i alla fall en fungerande ingång till författarskapet som ger mersmak. Finns dessutom i pocket!

Läs mer: Wahlström & Widstrand eller Svenska Akademien.

december 4, 2009

Årets bästa kriminalroman.

av Åsa

Vad glad jag blev när jag såg att Anders Roslund och Börge Hellström tilldelats pris för Tre sekunder som årets bästa kriminalroman av Svenska deckarakademin. Det är en otroligt spännande bok där man verkligen förstår att det ligger mycket researcharbete bakom, vilket också gör den än mer skrämmande och man har svårt att förstå att det verkligen går till så i svenska fängelser och inom polisen. Motiveringen lyder: ”en explosiv tegelsten till roman som tar pulsen på samtiden”. Läs ett smakprov av boken på hemsidan Smakprov.

december 2, 2009

När det är nog.

av Pernilla

I en familj finns inga fiender

Som ni kanske kommer ihåg var jag mycket förtjust i Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun (här skrev jag om den). Så nästa bok, Sånt man bara säger, var efterlängtad! Den handlar om helt andra saker, nämligen två systrar. Eller den ena framförallt. Susanne är 53 år, hon har lämnat sin man och hans tre barn, flyttat ut till torpet på landet och förbjudit vänner och familj att höra av sig. Nu ska hon vara med sig själv för första gången i sitt liv. Men friden varar inte särskilt länge. Hennes yngre syster Louise hör plötsligt av sig och ber Susanne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en tid. Louise har kronofogden efter sig och vill att Jonas ska ha ett hem när hon försöker ordna upp sitt liv. Men Susanne har inte längre lust att vara den duktiga och ansvarstagande av systrarna… Boken är välskriven och karaktärerna känns levande. Jag fattar genast tycke för Susanne, men tycker kanske inte att hon fattar rätt beslut alltid.

Strax efter läste jag I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén och upptäckte flera likheter. Myréns bok handlar om Marie, som också lämnar man och barn och flyr till ett hus på landet. Ett hus hon har fått ärva efter sin mormor. Marie är mycket yngre än Susanne, men hon har också fått nog. Någonstans på vägen har hon tappat bort sig själv. Marie får inte heller vara för sig själv särskilt länge. Först flyttar Jennie in. Jennie kommer från England och är på besök hos pojkvännen på granngården. När det tar slut mellan dem så har hon ingenstans att ta vägen. Marie bjuder in Jennie, för det är något med henne. Hon verkar se vad det är som fattas Marie. Maries mamma dyker också upp och kräver utrymme, även känslomässigt. Dessa kvinnor blir också mina vänner under läsningens gång, så nära kommer de. Jag kan liksom se mig själv i deras sällskap.

Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller om, utan de är mer åt det stilla hållet. Men ack så viktiga…