När det är nog.

av Pernilla

I en familj finns inga fiender

Som ni kanske kommer ihåg var jag mycket förtjust i Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun (här skrev jag om den). Så nästa bok, Sånt man bara säger, var efterlängtad! Den handlar om helt andra saker, nämligen två systrar. Eller den ena framförallt. Susanne är 53 år, hon har lämnat sin man och hans tre barn, flyttat ut till torpet på landet och förbjudit vänner och familj att höra av sig. Nu ska hon vara med sig själv för första gången i sitt liv. Men friden varar inte särskilt länge. Hennes yngre syster Louise hör plötsligt av sig och ber Susanne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en tid. Louise har kronofogden efter sig och vill att Jonas ska ha ett hem när hon försöker ordna upp sitt liv. Men Susanne har inte längre lust att vara den duktiga och ansvarstagande av systrarna… Boken är välskriven och karaktärerna känns levande. Jag fattar genast tycke för Susanne, men tycker kanske inte att hon fattar rätt beslut alltid.

Strax efter läste jag I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén och upptäckte flera likheter. Myréns bok handlar om Marie, som också lämnar man och barn och flyr till ett hus på landet. Ett hus hon har fått ärva efter sin mormor. Marie är mycket yngre än Susanne, men hon har också fått nog. Någonstans på vägen har hon tappat bort sig själv. Marie får inte heller vara för sig själv särskilt länge. Först flyttar Jennie in. Jennie kommer från England och är på besök hos pojkvännen på granngården. När det tar slut mellan dem så har hon ingenstans att ta vägen. Marie bjuder in Jennie, för det är något med henne. Hon verkar se vad det är som fattas Marie. Maries mamma dyker också upp och kräver utrymme, även känslomässigt. Dessa kvinnor blir också mina vänner under läsningens gång, så nära kommer de. Jag kan liksom se mig själv i deras sällskap.

Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller om, utan de är mer åt det stilla hållet. Men ack så viktiga…

Annonser

One Comment to “När det är nog.”

  1. I en familj finns inga fiender, tyckte jag också om.
    Har precis läst en bok med liknande titel: Vi har ju hemligheter i den här familjen av Therese Eriksson, en biografi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: