Archive for september, 2010

september 20, 2010

Lika trevligt och humoristiskt som vanligt.

av Åsa

Stenhimlen

En av Karin Brunk-Holmqvists första böcker har nu kommit ut i en ny något omarbetad upplaga, Stenhimlen. När den kom första gången var det nog inte så många som kände till hennes böcker så det är trevligt att den givits ut igen. Den här gången är huvudpersonen yngre än i övriga böcker. Här handlar det om 34-åriga Erna som bor kvar hos sina föräldrar på gården som de har. Hon är hårt hållen av sin far och modern har inte så mycket att säga till om. Erna besöker en auktion tillsammans med sina föräldrar. Fadern tycker att det inte finns något som är nödvändigt att ha, men Erna trotsar sin far och ropar in en hel låda med böcker. Börje, en nyinflyttad man i Ernas ålder ropar också in en låda med böcker. Genom brev som är gömda i böcker i lådan korsas Ernas och Börjes vägar och mycket kommer att hända i Ernas liv denna sommar.

Jag tycker att Karin Brunk-Holmqvist är skicklig på att både ömsint och kärleksfullt beskriva sina personer och händelser i deras liv på ett sätt så att man precis kan känna hur de har det och alltid med en stor portion av humor, men alltid i en väl avvägd balans mellan allvar och humor. Dessutom lyckas hon krydda historierna med en spänning där man faktiskt hinner undra hur det ska gå för huvudpersonen. Oavsett vilken ålder huvudpersonerna har tycker jag att böckerna passar för alla vuxna att läsa, för personerna och historierna är så levande att man lätt kan sätta sig in i deras tankar och känslor. De är så mänskliga helt enkelt.

Annonser
september 8, 2010

Hoppfullt hopplöst.

av Sandra

”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.”

Så lyder första meningen i Richard Yates roman Easter parade. Det är således ingen munter läsning som väntar men det vägs upp mångfalt av hur utomordentligt bra boken är. Vi får följa systrarna Grimes från 30-talet och några decennier framåt. Den äldre systern Sarah gifter sig tidigt och får i rask följd tre söner. Dessvärre visar det sig snart att mannen inte är den drömprins han först framstod som. Den yngre systern Emily försöker istället göra karriär i New York och låter kärleksförhållandena avlösa varandra. Varken karriären eller förhållandena går dock hennes väg. Yates har ett sådant flyt i sitt språk och en sådan naturlig dialog att man som läsare verkligen kommer hans karaktärer inpå livet, fångas av deras öden och sörjer deras krossade drömmar. Han är en mästare på kvinnoporträtt och på att skildra livet som liksom inte riktigt blev som det var tänkt. 

Yates debuterade 1961 med Revolutionary Road som återupptäcktes för ett par år sedan i och med filmatiseringen med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio. Easter parade utkom på engelska 1976 men översattes till svenska först i våras. Jag läste Revolutionary Road förra sommaren, föll för Yates berättarkonst redan då och blev lika betagen av den här sommarens läsning. Lovar att boken fungerar utmärkt som höstläsning också – men kanske bäst att spara den till en solig dag. För hoppfullhetens skull.

september 2, 2010

Efter stormen.

av Åsa

 Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem

Åke Edwardsons senaste bok, Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem, är ingen deckare. Det är i stället en bok full av mycket tankar och känslor. Den utspelar sig i Småland efter den stora stormen. Så när jag nu som smålandsbo läser boken känns den så nära och man kan precis se platserna framför sig.

I boken får man följa Ann och Johan Nedergård vars 11-åriga son ligger i koma sedan månader tillbaka efter att ha fått ett träd över sig i den stora stormen. Mycket tid tillbringar de var och en för sig och ibland tillsammans på sjukhuset. Man får följa dem båda i deras ”nya” vardag eller ska man säga ”tillfälliga” vardag eller är det som det uttrycks på något ställe i boken ”semester från döden”, deras tankar och känslor. Hur länge kommer livet att vara så här? Kommer sonen att återvända till dem? Hur påverkas Anns och Johans förhållande av det som sker? All denna känslomässiga påfrestning i en otroligt stor ovisshet, men hela tiden med ett hopp, skildras i boken. Som läsare väntade jag på att det skulle komma ett klart och tydligt besked på hur det hela slutar, men det gör det inte. En liten hint ges, men inget som känns säkert. Så på något vis undrar man ändå – hur ska det gå för dem alla?