Jag tycker om att läsa debutböcker. Av ren nyfikenhet antar jag. Innan man överösts av recensioner och tyckanden går det liksom inte att göra sig några egentliga föreställningar om den kommande läsupplevelsen. Kanske är det en ännu oupptäckt pärla eller ny förälskelse man sitter med i handen. Nyligen läste jag Vad jag gjorde en höst av debuterande finlandssvenskan Jenny Björklund. Jag fängslades av upplägget, uppehölls av språket och kom nöjd ut på andra sidan, om än med viss eftersmak av melankoli och nostalgi. När de är som godast. Varje kapitel inleds med orden ”90 dagar innan…”, ”89 dagar innan…” osv och handlar om det där livet som pågår medan man är upptagen av att minnas igår och ängslas imorgon. På ett poetiskt språk beskrivs våndan i studentlivet, tomheten i att flytta hemifrån och skapa sig ett eget liv, längtan i förlorade vänskaper och ett förlorat ”du”. Och prestationsångesten i att följa alla andras innehållsrika statusuppdateringar. Facebook vet vad vi gjorde en höst.
P.s. Halare är finlandssvenska för (student)overall. Så slipper ni fundera på det.
