Mörker med en strimma hopp.

av Josefine

Ester Roxberg är uppvuxen i Rottne utanför Växjö och tilldelades Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Debutromanen Antiloper utspelar sig i Växjö och baseras på en av författaren självupplevd händelse.

Ellen och Astrid är bästa vänner men de vet inte riktigt hur det där gick till eftersom de är rätt olika. Ellen är sportig, satsar på skolan och är något av klassens clown medan Astrid är en indie-tjej som lyssnar på PJ Harvey, spelar gitarr och gärna vill vara lite svår. Men ändå så finner de varandra den där första dagen i gymnasiet och håller sedan ihop. Snart ska de ta studenten, slippa skolan och dra till Barcelona. De borde vara glada, lyckliga, förväntansfulla. Men det är inte Ellen. Hon förändras och den tidigare så glada och sorglösa Ellen ser plötsligt ingen mening med någonting. Astrid vet inte riktigt hur hon ska bete sig när Ellen försvinner allt längre ner i vad som visar sig vara en depression. Astrid vill så gärna att Ellen ska öppna upp sig för henne och berätta om hur hon känner, men de två har egentligen aldrig haft den där djupa relationen som möjliggör den typen av samtal. Då Ellen håller sina tankar för sig själv känner sig Astrid glömd, undanskuffad och sviken och hon ifrågasätter sin egentliga betydelse för Ellen. De kanske inte är så bra vänner som hon gått omkring och trott? Eller, Ellen kanske inte tycker det i alla fall? De två vännerna glider allt längre ifrån varandra i en tid då de egentligen borde hålla ihop som mest. Samtidigt har Astrid även svårt att se allvaret i det hela och menar att Ellen inte alls behöver ta några piller, för hon är ju inte sjuk.

Boken behandlar som synes ett mycket tungt ämne. Vad gör man när en nära vän blir deprimerad? Hur gör man när viljan att hjälpa finns men inte verktygen? Även fast ämnet är tungt är boken i sin helhet inte så tung som den skulle kunna ha varit då Astrid i huvudsak är berättaren, undantaget ett antal av Ellens brev som finns insprängda i texten, vilket gör att även ljusa händelser tar sig in i allt det allvarliga och tunga. Astrid lever sitt vardagliga liv med allt vad det innebär medan Ellen och hennes tillstånd finns ständigt närvarande som en skugga, en skugga Astrid försöker ta avstånd ifrån. Astrids vardag och inslagen av glädjeämnen gör att man som läsare orkar ta sig vidare genom allt det mörka i denna viktiga bok. Författaren lämnar även en strimma av hopp i slutet för läsaren att hålla fast vid. Det finns en väg ut ur allt det mörka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: