Archive for ‘Böcker om kvinnor’

april 30, 2012

Vad är en riktig tant?

av Riitta

En äldre kvinna i beige eller mörkblå poplinkappa, hatt eller basker över papiljottlockar, rågummisulade skor, veckad vadlång kjol eller crimpleneklänning och Palmgrensväskan i ett fast grepp. Hemmakär. Sparsam. Ointresserad av trender. Trygg. Med kaffepannan på spisen, hembakat på bordet, blomskott i vattenglas på fönsterbrädan. Oftast försynt, men tvekar inte en sekund att ryta till om orättvisor begås eller någon beter sig illa.

Fatima Bremmer skriver om De sista tanterna. Fotografierna är tagna av Magnus Wennman. Hon har intervjuat många sakkunniga, etnologer och sociologer samt äldreforskare,  för att få fram en bild av den svenska tanten och hur den upprätthölls.

De sista tanterna föddes på 1930-talet. De  blev vuxna genast efter konfirmationen och började arbeta, inte sällan som hembiträden.  Mans- och kvinnorollen var tydligt uppdelad. Vi har sett dem i filmer och i litteraturen, skriver författaren. Exempel på tanter i litteraturen är t. ex. tant Grön, tant Brun och tant Gredelin av Elsa Beskow.  Det finns en kulturell ordning hur tanter är och beter sig, menar Owe Ronström, professor i etnologi. Clary Krekula, docent i sociologi menar att tanter  har många olika livsstilar, men har en samlad livssyn. Det existerar många negativa uppfattningar om äldre kvinnor såsom martyr, gnällig, rynkig och bitter osv.

I boken menas också att ungdomskulturen, tonårsgenerationen, som skapades först med fyrtiotalisterna, har färgat synen på äldre kvinnor. Camilla Thulin, moderskaparen, talar varmt om äldre kvinnor och kritiserar den amerikanska synen, att man skall vara ung och att bli gammal är det värsta som finns – en syn, som vi anammat oss. Det är bara tanternas yta, menar hon, som kritiserats och kritiseras, inte vad de är för personer innerst inne. Borde den svenska tanten med sin hatt och handväska K-märkas, frågar sig författaren?

En intressant bok med trevliga bilder!

Annonser
februari 20, 2012

Favoritförfattare.

av Tina

Johanna Nilsson är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har läst hennes böcker sedan jag var 16 år. I gymnasiet satte min svenskalärare hennes debutroman Hon går genom tavlan ut ur bilden i mina händer och jag fastande direkt för hennes speciella sätt att uttrycka sig. Debutboken handlar om en trasig tjej som från femte klass genom hela grundskolan blir mobbad och utfryst. Till slut hamnar hon på psyket. Femton år efter debutromanen (Nilsson var bara 23 år när hon debuterade) kom förra året den fristående uppföljaren till den här boken, Gå din väg men stanna.

Historien spänner över 3 år och Hanna har vuxit upp och blivit 31 år. Hon är en etablerad och känd författare, en person som efter ett boksläpp figurerar mycket i media och som är omtyckt för sina föreläsningar på såväl skolor som på bibliotek. Ut åt sett är allt väl, men sedan Hanna var 12 år har hon lidit av ständig ångest som sedan har utvecklats till ätstörningar och bulimi, men det är inget som hon har berättat för familj eller vänner.

En mörk natt på Blue Moon bar i Stockholm möter hon sitt livs kärlek. Hon kan inte värja sig för honom. Han kallas Alex, är från Grekland och det vackraste hon någonsin sett. De börjar träffas och på några sekunder blir hon styvmamma till två små barn, Teddy och Sofia. Till en början tror hon sig kunna hantera situationen; att vara lycklig, att vara styvmamma, att vara den perfekta flickvännen, men det går inte och Hanna mår bara sämre och sämre.

februari 14, 2012

Skynda dig flickan

av Riitta

 

Zinat Pirzadeh, ursprungligen från Iran och bosatt i Sverige sedan flera år tillbaka, har skrivit boken  Fjäril i koppel. Hon har fått sin inspiration från  sin uppväxt i Iran. Boken börjar som en saga med Shirin, en liten flicka, och hennes lillebror som alla tror dör i förslossningen. Därefter utvecklas boken till att gestalta Shirins familj och släkt, men framför allt hennes egen uppväxt från en liten flicka till en kvinna. I bakgrunden finns ständigt den samtida tiden, brytningen från Shahens Persien till Khomeinins Iran.  Denna samhällsförändring tillsammans med maktutövandet från båda tider får tragiska  följder i människors liv.

Shiran är en privilegierad flicka från övre samhällsklass. Hon har inte sett så mycket annat innan hon själv får barn. Hennes farfar kom från Ryssland och blev kär i ett hus, där det sades att det spökade. Huset låg i en liten stad Zadrabad vid Kaspiska havet. Farfar trodde dock inte på spöken. Han ville både köpa och renovera huset, vilket han också gjorde. Därefter gifte hon sig med stadens längsta flicka. Runt det vackra huset samlades släkten, även Shirin och hennes familj så småningom.

Som barn fick Shiran röra sig relativt fritt, men när hon blev större, upptäckte hon att det fanns många paradoxer i livet, dubbelmoral och olika slags regler, var av vissa gällde för kvinnor och andra för män. Hon undrade, varför män förbjöd kvinnor att bete sig på ett sätt som det för de själva var alldeles självklart att unna sig för. Senare protesterade en grupp unga kvinnor, bland dem även Shiran,  mot den allmänna manliga normen. Detta, med tragiska konsekvenser. Shiran började känna mer och mer att hon inte ville att hennes barn växte upp i ett sådant samhälle. Själv hade hon också fått nog.

december 5, 2011

Karin Thunberg

av Tina

Karin Thunberg börjar sin resa genom att berätta om det liv hon hade i Malmö när hon flyttade dit på  70-talet. Hon var ung, smäcker, naiv och underbar, sådär som man kan vara i ungdomen innan man får smaka på allt som livet har att erbjuda, gott som ont. I samma stad gifte hon sig iförd en liten klänning över ett par gula korts. Prästen luktade vitlök, inga släktingar var inbjudna och bröllopsmiddagen bestod av kassler och till efterrätt inlagda päron med en after eight på toppen… (Pssst: För den som inte levde på 70-talet….korts är som dagens hotpants.)

Denna blinda lycka, något som Thunberg trodde skulle bestå kommer med tiden att luckras upp och Malmö, staden hon flyttade till, kommer inte längre att vara en stad för henne. Inte giftermålet heller, egentligen ingenting av hennes gamla liv kommer en dag att passa henne.

Thunberg beskriver själv sin bok En dag ska jag ta mig någon annanstans som en skildring över de 70-talister som inte gjorde revolt, protesterade, stod på barrikaderna och gjorde sexuell revolution. Jag håller inte med henne. För boken berättar något annat. Allt hon tror på som är nedärvt i generationer kommer hon att göra uppror mot, så visst finns det krut och 70-talsstormar även inom Thunberg. Det här är en väldigt personlig berättelse, vilket biografier ska vara. Jag finner dock den här biografin vara något extra då den verkligen känns genuin, genomarbetad, och har en förmåga att krypa in under huden på mig, många gånger om.

oktober 4, 2011

Humor blandat med allvar i bokform och på bio.

av Josefine

Kathryn Stocketts debutroman Niceville utkom på svenska under 2010 och är nu återigen aktuell då den film som baseras på boken hade premiär på svenska biografer för en och en halv vecka sedan.  Såväl boken som filmen belyser de svartas, och i synnerhet de svarta hemhjälpernas, situation i 60-talets Mississippi. Boken har lovordats och detta med all rätt då det på många sätt är en underbar roman. Ämnet är engagerande och ständigt aktuellt, persongalleriet bjuder på härliga personligheter som man som läsare engagerar sig i och ovanpå detta innehåller boken även en stor dos humor. Just den här lite humoristiska värmen, eller hur man nu ska benämna den, ovanpå det allvarliga tilltalar mig extra mycket.

Historien berättas ur tre perspektiv. Det är de två svarta hemhjälperna Aibileen och Minny samt den unga, vita kvinnan Skeeter. Aibileen har arbetat hos vita familjer i åtskilliga år och ser deras barn som sina egna, medan Minny har en stor familj och därtill även en våldsam make. Minny har även många och starka åsikter som hon ofta har svårt att hålla inom sig. Skeeter har precis kommit tillbaka till staden efter universitetsstudier på annan ort och har börjat ifrågasätta det societetsliv hon levde innan hon åkte och som hon nu förväntas fortsätta leva. Hennes stora dröm är att bli författare och hon får idén att skriva en bok som skildrar de svartas situation och tar då hjälp av Aibileen och Minny och deras erfarenheter. Men de måste vara mycket försiktiga då en aktivitet som denna ses som ett allvarligt brott i en tid då flertalet lagar och regler reglerar de svartas liv då de exempelvis inte får använda de vitas offentliga toaletter eller handla i de vitas affärer eftersom de vita är rädda att svarta sjukdomar ska spridas om vita och svarta lever alltför nära varandra. Det är svårt att förstå att dessa tankar sågs som sanningar för bara 50 år sedan. 

Berättelsen är i grunden densamma i filmversionen (se trailer nedan), men som så ofta när en roman överförs till film har materialet skalats ner och episoder plockats bort. I denna film har dock även mycket blivit kvar vilket gör att filmen kan upplevas som en aning seg i jämförelse med boken. Men filmen är trots detta helt klart sevärd och har lyckats fånga bokens härliga värme och humor blandat med den allvarliga historia som utgör bakgrunden.  Jag rekommenderar helt enkelt att både läsa boken och se filmen, förslagsvis i den ordningen, för både film och bok är verkligen värda det. Särskilt nu när hösten är här på allvar och lite extra värme kan behövas.

september 9, 2011

Boken om mig själv

av Cecilia

Jag var på Bokfestivalen i Kristianstad i lördags. Det är en mycket trevlig tillställning som ordnas varje år i början av september. Där finns alltid en massa intressanta författare att lyssna på. Alldeles gratis dessutom! Jag lyssnade bl a på Kajsa Grytt som berättade om Boken om mig själv. En självbiografi om tiden med bandet Tant Strul som hon var med i under 80-talet. Hon skriver också om tiden innan hon blev känd och vad som händer under tiden hon skriver boken. Kajsa läste flera stycken ur sin bok och jag blev sugen på att läsa mer av den. På förlagets hemsida kan du läsa mer.

juni 28, 2011

Ät mig

av Cecilia

Nu måste jag bara få tipsa om en härlig bok att läsa på semestern. Ät mig av Agnes Desarthe är en av de bästa böcker jag läst på länge. Man blir glad och sorgsen på samma gång. Kort sagt, en bok som berör! Språket är fantastiskt och vackert och miljön och personerna är så fint beskrivna.

Myriam är en kvinna i fyrtioårsåldern som har lämnat sin man och son. Hon har varit med om något som får hemska följder för henne. Hon öppnar en liten restaurang, Chez moi, Hemma hos mig. Där arbetar hon ensam och har också restaurangen som sin bostad. Myriam har inte mycket pengar och är inte så bra på att hålla ordning på ekonomin, hon får jobba hårt för att klara sig.  Det blir en härlig berättelse om hur Myriam bygger upp en kundkrets och lockar folk till sin restaurang med hjälp av sina geniala idéer och fantasifulla maträtter. Efterhand kommer det in andra personer i hennes omgivning som på olika sätt hjälper henne att komma vidare. Jag skulle vilja vara en stamkund på Chez moi och bara passa på att slinka in till Myriam för en pratstund eller en god middag. När jag läst färdigt är det med en känsla av saknad men också med ett leende på läpparna.