Archive for ‘Debutanter’

februari 14, 2013

Kommer pappa hem idag?

av Riitta

Flickan som slutade talaFlickan som slutade tala heter denna självbiografiska debut skriven av en fransk-libanesisk författare Yasmine Ghata, född 1975.  Hon har skrivit två andra böcker efter debuten, som dock inte är översatta till svenska.

Yasmine var sex år, när hennes pappa dog. Hon förstod inte, varför döden hindrade pappan att komma hem. Mamman ville inte berätta om döden, inte prata så mycket annars heller. Yasmine lörlorade förutom sin pappa även sin mamma, som  flydde in i skrivandet. Hon var självupptagen, i och för sig poet, som bearbetade sin sorg genom att skriva. Efter att ha skrivit färdigt, blev hon som en annan människa, tyckte Yasmine, som däremot inte visste, hur hon själv som barn utan stöd skulle ta sig igenom saknaden och sorgen. Vi levde i stumhet, orden hade ingen plats hos oss längre, skriver hon. Denna tysta period skulle avbrytas först när mammas bok var färdig och då var det för sent att gå tillbaka i tiden.

april 5, 2012

Innan floden tar oss

av Cecilia

I det första Babel-programmet var Helene Thorfinn gäst. Hon berättade om sin bok Innan floden tar oss och bakgrunden till den. Hon har arbetat som utvecklingsanalytiker på Sida och Rädda barnen och har själv bott i Dhaka under tre år med sin familj. Jag blev intresserad av det som hon berättade och nu håller jag på att läsa boken. Jag måste erkänna att jag inte är riktigt färdig med läsningen men vill i alla fall tipsa om den eftersom den hittills har varit väldigt bra och engagerande.

Den handlar om Sofia och Janne som flyttar till Dhaka i Bangladesh. Sofia har fått jobb på ambassaden med ansvar för svenskt bistånd. Maken Janne är lärare och följer med tillsammans med deras två barn. Flytten innebär en stor förändring för dem och kulturkrocken är stor. Sofia arbetar mycket och Janne får ta ansvar för hemmet. Familjen får också ”stå ut med” egen kock, vakter och chaufför.

Parallellt får man också följa två unga bangladeshiska systrar, Nazrin och Mina. De flyr från sin familj och by efter det att deras storasyster mördats av sin svärfamilj.

Boken tar upp problemet med orättvisor och fattigdom och att biståndet inte alltid hamnar där det borde. Författaren verkar väl insatt i livet som ambassadarbetare. Hon beskriver också kontrasterna mellan diplomatlivet och fattigdomen på landsbygden och livet i slummen i Dhaka.

Jag gillar som sagt boken och hoppas att påskledigheten skall ge mig tid att läsa ut den.

december 12, 2011

Mörker med en strimma hopp.

av Josefine

Ester Roxberg är uppvuxen i Rottne utanför Växjö och tilldelades Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Debutromanen Antiloper utspelar sig i Växjö och baseras på en av författaren självupplevd händelse.

Ellen och Astrid är bästa vänner men de vet inte riktigt hur det där gick till eftersom de är rätt olika. Ellen är sportig, satsar på skolan och är något av klassens clown medan Astrid är en indie-tjej som lyssnar på PJ Harvey, spelar gitarr och gärna vill vara lite svår. Men ändå så finner de varandra den där första dagen i gymnasiet och håller sedan ihop. Snart ska de ta studenten, slippa skolan och dra till Barcelona. De borde vara glada, lyckliga, förväntansfulla. Men det är inte Ellen. Hon förändras och den tidigare så glada och sorglösa Ellen ser plötsligt ingen mening med någonting. Astrid vet inte riktigt hur hon ska bete sig när Ellen försvinner allt längre ner i vad som visar sig vara en depression. Astrid vill så gärna att Ellen ska öppna upp sig för henne och berätta om hur hon känner, men de två har egentligen aldrig haft den där djupa relationen som möjliggör den typen av samtal. Då Ellen håller sina tankar för sig själv känner sig Astrid glömd, undanskuffad och sviken och hon ifrågasätter sin egentliga betydelse för Ellen. De kanske inte är så bra vänner som hon gått omkring och trott? Eller, Ellen kanske inte tycker det i alla fall? De två vännerna glider allt längre ifrån varandra i en tid då de egentligen borde hålla ihop som mest. Samtidigt har Astrid även svårt att se allvaret i det hela och menar att Ellen inte alls behöver ta några piller, för hon är ju inte sjuk.

Boken behandlar som synes ett mycket tungt ämne. Vad gör man när en nära vän blir deprimerad? Hur gör man när viljan att hjälpa finns men inte verktygen? Även fast ämnet är tungt är boken i sin helhet inte så tung som den skulle kunna ha varit då Astrid i huvudsak är berättaren, undantaget ett antal av Ellens brev som finns insprängda i texten, vilket gör att även ljusa händelser tar sig in i allt det allvarliga och tunga. Astrid lever sitt vardagliga liv med allt vad det innebär medan Ellen och hennes tillstånd finns ständigt närvarande som en skugga, en skugga Astrid försöker ta avstånd ifrån. Astrids vardag och inslagen av glädjeämnen gör att man som läsare orkar ta sig vidare genom allt det mörka i denna viktiga bok. Författaren lämnar även en strimma av hopp i slutet för läsaren att hålla fast vid. Det finns en väg ut ur allt det mörka.

augusti 11, 2011

Norrlands svårmod.

av Cecilia

Therése Söderlinds debutroman Norrlands svårmod – roman om ett försvinnande är mycket läsvärd. Det är en bok som jag nog inte skulle valt om inte en kollega tipsat mig. Jag tycker dels att titeln känns så dyster och framsidan är inte heller så tilltalande, men jag är så glad att jag blev uppmärksammad på den. På baksidan kan man läsa ”Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan – något som kom att förändra en familjs liv för evigt.” Berättelsen handlar om Anna som växer upp i en lite stökig men kärleksfull familj. Miljön är norrländsk landsbygd. Anna har två äldre bröder, Charlie och Mattias. När Charlie försvinner i samband med en älgjakt förändras allt för familjen och kastrofen blir ett faktum. Berättelsen flyttar fram och tillbaka i tiden, den handlar om när Anna är sju, tretton och tjugotre år. Strax efter Charlies försvinnande lämnar även Mattias hemmet och sedan tar pappan livet av sig. Mamman omkommer i en bilolycka som också är ett troligt självmord. Sjuåriga Anna blir alltså ensam kvar och får växa upp hos sin moster Erika. När Anna som 23-åring åter börjar fundera över vad som hände med hennes familj dyker många obesvarade frågor upp. Detta är en mycket välskriven berättelse. Den är spännande och fängslande, man blir så engagerad i den unga flickans liv.

augusti 1, 2011

En bok med humor.

av Madeleine

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är Sara Ohlssons debutbok. Och vilken bok! Olivia har precis blivit dumpad av sin kille och hon fattar ingenting. De hade det ju så bra ihop, och John hade inte visat några tecken på vad som var på gång. Hur länge hade han funderat över att dumpa henne, hur länge hade hon varit ovetandes? De hade varit det perfekta paret och nu står hon där ensam. Vem är Oliva utan John?

Det här en bok som man sträckläser, man får följa Olivia och hur hon tvingas att stå på egna ben och hitta sig själv i en stad där alla känner alla och rykten kan spridas fort. En bok som bjuder på mycket humor men också lite allvar. Den tar upp ämnen som kärlek, vänskap och sex på ett helt naturligt sätt utan klichéer utan mer som det kan vara. Verkligen läsvärd och bra!

juli 22, 2011

Jag kapitulerar omedelbart!

av Sandra

Min senaste favorit i ungdomshyllan är Sanne Näslings debutroman Kapitulera omedelbart eller dö. Slå upp valfri sida, läs slumpartad mening och ni möts av ren poesi. Eller ja, egentligen är det ju ren prosa men det är prosa när den är så poetisk den kan bli utan att klassificeras som poesi. Det här är en av de mest genomarbetade böcker jag läst; inte en bokstav felplacerad, inte ett ord överflödigt, inte en mening ogenomtänkt. Det är vackert. Och vemodigt. Ljust och mörkt på samma gång. Och cherry red, poison green, perverse pink, bad temper blue, bleeding black, promiscuous plum och white delight – ett nagellack för varje dödssynd och en nyans för varje kapitel. ”Each girl should own at least one shade for each occasion” som Lovely säger.

Lovely och Mary är 15 år, såta vänner och lika brådmogna som tonåriga. De är för stora för världen och drömmer om att flytta till London tillsammans, varför boken är full av engelska fraser och förtjusande tekoppar. Mary har sitt med Carl-Johan med mustaschen och Rufus på biblioteket. Men i Lovelys bröstkorg bor panikångesten, som de döpt till Yngve. Yngve är en liten ondskefull pensionär som klapprar med löständerna och slåss med käppen. Lovely går inte till skolan när det är fel färg på himlen och Mary vet att hon blir deprimerad av avskavt nagellack och förtvivlad över att duga. Klasskamraterna tycker Lovely är galen men Mary sviker aldrig från hennes sida:

”Vi borde stänga och öppna ögonen samtidigt, så våra versioner av världen blir så lika som möjligt.”

Jag nickar långsamt.

”Man blinkar ju hela tiden, så det är en skitstor del av livet man som man inte ser.”

”Ja, men om vi blundar samtidigt så ser vi samma sak!”

Jag skulle kunna fylla upp hela inlägget med citat efter citat från den här boken, varenda formulering är klockren:

”Det är så smaklöst att begränsa sig.”

”If a girl looks swell when she meets you, who gives a damn if she’s late?”

”Det är för den som ger upp som döden blir livshotande.”

Jag önskar jag finge umgås med Mary och Lovely lite längre, de lyssnar till och med på min favoritmusik. Bara en sådan sak.

”Våra hjärtan slår i perfekt poprytm.”

(When it goes: Klapp. Klappklapp. Klapp. Klappklapp.)

Lovely skakar på huvudet.

”Tvärtom, baby. Den perfekta poprytmen är en imitation av våra hjärtslag.”

juni 9, 2011

Gracie – en roadmovieroman.

av Tina

Gracie – en bok som känns. Med ett språk som är både enkelt och snabbt förmedlar Veronika Malmgren en känsla som är svår att identifiera, men lätt att känna igen. I den småsömniga staden Manning i Kansas
befinner sig Klara, en svensk utbytesstudent på 16 år. Tillsammans med sin vän Penelope färdas de till olika platser i Penelopes sandfärgade Delta 88 cabriolet. En roman om att längta bort, att längta till och att längta ännu lite mer.

Det ligger ett svagt romantiskt skimmer över denna historia så som Klara berättar den. Ändå kan man ana svärtan och tristessen som Penelope får stå för. Det här är ingen dramatisk roman. Snarare en roman som fick mig att åter igen börja reflektera över min syn på Amerika, detta drömmarnas land. Eller?