Archive for ‘Förlag’

maj 14, 2010

Friskt och lätt.

av Pernilla

”Sorbet är friskt och lätt, nästan eteriskt, som ett luftigt skum när det kommer i kontakt med kroppsvärmen, för att sedan genast upplösas, smälta ihop, bli rinnande och försvinna ner genom matstrupen utan att efterlämna annat än en härlig känsla på tungan efter det fruktiga flödet som passerat.” (s 127)

Så här minns monsieur Pierre Arthens, en av världens främste matkritiker, smaken av sorbet då han ligger inför döden. Men det är ändå inte den smak han söker efter i sina minnen. Han vet att han inte har lång tid kvar, inget som egentligen bekommer honom, om han bara kunde minnas… Smaken av Muriel Barbery utspelar sig på 7 Rue de Grenelle, i samma fastighet som Igelkottens elegans. Monsieur Pierre Arthens smakminnen alterneras med närstående personers minnesbilder av honom. Renée (portvakten från Igelkottens…!) får säga sitt, liksom även några av de andra i huset och dess omgivning. Alla ord de har att säga är inte vackra, tvärtom. Monsieur Pierre Arthens verkar inte ha varit en särskilt sympatisk man. Ändå unnar man honom att minnas den fulländade smak han en gång upplevde i sin barndom.

Smaken är en ny pärla på svenska av Barbery! (Egentligen är det hennes debutbok, men alltså den andra på svenska.) Det är ett frosseri utan dess like. Sinnligt. Och även om karaktärerna, i alla fall de flesta, är besvikna och lite tjuriga gillar jag dem. De är så mänskliga. Letar du efter en annorlunda läsupplevelse, en liten stunds förnöjelse (den går lätt att läsa) välj då den här.

Annonser
september 22, 2009

Vackraste böckerna.

av Ulla

en ros gilles

Jag vill höja en lovsång för Elisabeth Grate Bokförlag! Inte nog med att dom ger ut bra läsning, böckerna är så vackra med sina svartvita omslag. Formatet är perfekt, som en pocketbok men med lite hårdare pärmar, och lite större stil. En finess är att pärmarna har flikar som är perfekta som bokmärke.

Jag har precis läst en nyukommen bok av Madeleine Bourdouxhe, En spik, en ros. Det är en novellsamling med starka känslor. I den första novellen ”Anna” kände jag igen känslan från hennes förra bok, Gilles kvinna. Båda böckerna skrevs på 30-40-talet men ges ut i nya upplagor i Belgien där författaren kommer ifrån. Hon dog 1996, 90 år gammal.

augusti 5, 2009

Nytt på deckarfronten.

av Pernilla

doft av ondska

Missa inte uppföljaren till Anne Rambachs hyllade thriller Bombyx! Doft av ondska är Sekwas senast utgivna bok. Det är den fristående fortsättningen om Diane Harpmann, frilansjournalisten som i den förra boken gav sig in i den ena livsfarliga situationen efter den andra. I Doft av ondska blir den kända amerikanska skådespelerskan Angelina Jolie, som är ansikte för den nya parfymen Enfer (helvete), mördad under den storslagna lanseringsgalan. Diane, som är före detta fotomodell, bestämmer sig för att infiltrera kommunikationsavdelningen hos kosmetikaföretaget för att undersöka mordet… Jag är etta på att läsa denna!

P.s. I oktober släpper Sekwa den tredje boken av Claire Castillon (tidigare har vi kunnat läsa Insekt och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska) på svenska. En roman som kommer att heta Därunder ett helvete.

april 26, 2009

Ett alltid mitt i aldrig.

av Pernilla

igelkottens_elegans_rgb_300dpi-1

På självaste världsbokdagen släppte Sekwa sin första bok för i år. Turen har kommit till Muriel Barberys bok L’élégance du hérisson, eller Igelkottens elegans som den nu heter på svenska. Med stor iver och förtjusning kastade jag mig över boken. Ganska snabbt insåg jag att det här är en bok som jag måste läsa sakta, något jag däremot inte är lika förtjust i. Men jag hade bestämt mig. Jag skulle läsa denna bok som har blivit hyllad världen över. Sent igår kväll läste jag de sista raderna. Jag läste dem till och med två gånger, för att säkert inte missa någon som helst mening i det som stod där.

Igelkottens elegans handlar om Renée Michel, portvakten på 7 Rue de Grenelle i Paris välbärgade kvarter. Hon är 53 år, änka, vresig och obildad och ägnar hela dagarna åt att titta på dåliga tv-program. Det är i alla fall vad hon vill att man ska tro. Egentligen har hon en otroligt förfinad smak när det gäller musik, filosofi och litteratur. Särskilt förtjust är hon i den japanske regissören Ozus filmer.

I en av lägenheterna på 7 Rue de Grenelle bor Paloma Josse, en överintelligent tolvåring, som har bestämt sig för att ta sitt eget liv den dag hon fyller tretton. Världen är för absurd för att stå ut med. Även Paloma har en förkärlek för japansk kultur, i synnerhet litteratur. Palomas och Renées vägar korsas först när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Här tog boken en avgörande vändning (ungefär i mitten). Allt som sagts, alla pusselbitar som lagts ut, började ordnas i ett sammanhang. Plötsligt kände jag inget motstånd i min läsning längre, det bara flöt på. Jag kände tillförsikt, jag skulle förstå vad allt syftade till. Just därför sitter jag nu och funderar på om jag ska ta och läsa om första halvan av boken igen… Säkert har jag missat många små detaljer som är med och formar den helhet jag upplevde i slutet av boken.

Slutet, ja. Det är sorgligt och vackert på samma gång. Jag gillar inte lyckliga slut, så det här är absolut i min smak. Jag känner mig också klokare. Det är som om jag också har stannat upp och verkligen försöker se världen. Det är inte säkert att den går att förstå för den sakens skull, men jag kan välja att se det som är vackert. Hur litet det än är. Det finns ett alltid mitt i aldrig. Till hösten har filmen som baseras på boken premiär. Jag hoppas innerligt att man lyckas fånga de stämningar och nyanser, det magiska skimret, som rör sig så fint mellan raderna och in i själen.

oktober 25, 2008

Härliga höstlov.

av Pernilla

Häromdagen låg en av Sekwas färskaste böcker i mitt postfack. No och jag av Delphine de Vigan är en bok som jag spanat på länge. Passande nog har jag sett till att skaffa mig några dagars höstlov nästa vecka. Egentligen borde jag läsa ungdomsklassiker då (inför en presentation för en hel klass sjundeklassare veckan därpå), men jag föredrar att läsa nytt, nytt, nytt och kanske upptäcka de blivande klassikerna… Åh, det är härliga dagar jag har framför mig! Jag menar, vad sägs om baksidestexten:

”Lou Bertignac, en överintelligent tjej på 13 år, är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. Hon tänker ut olika teorier för att tämja världen och är hemligt kär i Lucas, som är längst, sämst men coolast i klassen.

[—]

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare dAusterlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro. Hon beslutar sig för att försöka rädda No och ge henne ett hem och en familj.”

oktober 10, 2008

Ett nytt spår?

av Pernilla

”Uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen.”

Motiveringen till varför den franske författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio tilldelas årets nobelpris i litteratur…

Det är ingen författare jag har läst. Ofta är det så i nobelsammanhang. Min första tanke var ”jaha, ännu en man och säkert långtråkig”. Kanske är det bara de vanliga fördomarna? För jag vet ju också att det kan vara ett spår som leder mig in på nya äventyrliga vägar. Så var det tilll exempel med José Saramago. Jag föll pladask för Blindheten, och har sedan dess inte missat något av vad denne författare har tagit sig till.

Något av det roligaste är nog ändå att Elisabeth Grate är nobelpristagarens svenska förläggare. Det är ett av Boksynts favoritförlag. Inte på en enda av deras böcker jag läst har jag blivit besviken.

15 böcker av Le Clézio finns översatta till svenska. Frågan är vilken man ska börja med? Kanske blir det den alldeles nya boken Raga

september 17, 2008

Bombyx

av Pernilla
Jag lovade er några ord om Bombyx för ett tag sedan. Bombyx är den första roman av Anne Rambach som översätts till svenska. Det är uppfriskande med något nytt på deckarfronten. Alla deckardrottningar och åldrande, halvt alkoholiserade poliser står mig upp i halsen. Okej, de erbjuder underhållning för stunden, men absolut inget mer. Det gör däremot Anne Rambachs bok. Bombyx är så mycket som en deckare som jag har blivit riktigt förtjust i!
Den handlar om frilansreportern Diane Harpmann som under ett jobb på restaurang Bombyx (bombyx = det vetenskapliga namnet på ett släkte i den asiatiska fjärilsfamiljen Bombycidae; hit hör t.ex. silkesfjäril) i Paris Chinatown hamnar mitt i en blodig eldstrid. På ett mirakulöst sätt lyckas hon ta sig därifrån utan att bli skjuten. Kameran är dessutom full med bilder från attentatet, så hon och en kollega ger sig genast in i en undersökning som plötsligt handlar om liv och död. Boken skildrar Paris så att det känns som man har varit där. Karaktärerna är människor av kött och blod, såna som man vågar tro på. Och inte för en sekund tror jag mig ha löst fallet på egen hand. Den enda invändning jag har är att den bitvis kändes lite seg, men aldrig att jag ville överge den…
Anne Rambach har ni förresten möjlighet att träffa på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg nästa vecka. Ses vi där?