Archive for ‘Lyrik’

oktober 6, 2011

Nobelpris till Tranströmer.

av Tina

Tomas Tranströmer. Photo: © Paula Tranströmer

Tomas Tranströmer, en av Sveriges mest älskade poeter, har idag tilldelats Nobelpriset i litteratur. Han har varit nominerad sedan -93 och nu äntligen vid 80 års ålder var det hans tur!

Läs och reflektera…

Ett axplock av vad vi har på biblioteket:

Dikter att minnas

Den halvfärdiga himlen

Sanningsbarriären

Den stora gåtan

Det vilda torget

Sorgegondolen

Klangen säger att friheten finns

Annonser
november 12, 2009

Tonårsuppror på vers.

av Sandra

Alttext

På årets bokmässa letade jag både långe och väl innan jag fann den undangömda hörna som gick under benämningen Martinas divan och kom därför att missa det mesta av Martina Lowdens intervju med Aase Berg. Jag kom däremot precis i tid för att höra Berg läsa ur sin nya bok Människoätande människor i Märsta, en poesiroman för ungdomar, och blev betagen i det fantastiska språket och ordvändningarna. Det är vackert och äckligt, tragiskt och roligt på samma gång. Aase Berg har tidigare skrivit lyrik för vuxna, bland annat den augustnominerade Forsla Fett, men nu skriver hon alltså för första gången för ungdomar. Den som drar öronen åt sig vid ord som lyrik och poesiroman kan sticka ut dem igen för det här är inte alls tungt eller svårläst utan jag upplever snarast att jag flyter genom texten. Första kärleken, kompissvek och uppror mot vuxenvärlden och jobbajobbafolket handlar det hela om. Tove och hennes vänner Klara och Britta vill slå sig fria, leva i nuet och bli erfarna i ”fasansfulla Märsta”. Ärligt, närgånget och befriande:

”Fjället är kalt,

hårda vindar

drar in

i ögonen,

i hjärtat

när min bröstkorg

står på glänt,

röd av blodkött.”

april 29, 2009

Mjukt.

av Riitta

list_5409993

Sune Axelssons dikter Skärvor ur då tycker jag om. De är vardagsnära, vackra och så mjuka.  Här kommer en av dem:

I sömnen kände/jag något mjukt/röra sig över/mitt ansikte./Jag vaknade/men fann inget./Var det den lilla/musen som/gnagde i väggen/innan jag somnade?/Eller min mors/smekning på kinden/för länge sen?/

Jag rekommenderar dem varmt! Författaren kommer från Häradsbäck.

februari 26, 2008

Sol och kärlek.

av Pernilla

För inte så länge sedan skrev jag att för mig handlar inte poesi så mycket om att förstå som att känna. Nu har jag läst en ny diktsamling. Författaren heter Helena Olsson och bor här i Älmhult!

Helena Olsson medverkade i Debut 2006 och för bara ett par veckor sedan kom hennes första egna diktsamling ut. Ekorrar Monolit You! heter den. En härlig titel, eller hur? Till skillnad från Aase Bergs dikter förmedlar dessa en ljusare och mer ombonad känsla. Dikterna är fulla av sol och kärlek. De är roliga och lekfulla och flera gånger letar ett leende sig fram till mina mungipor medan jag läser…

Men jag vet att jag är motsägelsefull när jag nu funderar på om jag förstår vad dikterna vill säga?! Det känns som om de vill säga något, berätta en historia, ja, någonting mer än att leka med orden… Det är aldrig många ord i en dikt, däremot många mellanrum att fylla med betydelser. Är det bara de som har levt dikterna som förstår eller gör vem som helst som har upplevt något i närheten av dikterna det? I så fall längtar jag dit…

Vill du höra Helena Olsson läsa ur boken? Kom då till Älmhults bibliotek imorgon, onsdag, klockan 18.30. Då startar en ny omgång av ”Bokstunden”. Självklart tänker vi hinna med några boktips också. Ta med om du har några!

Läs mer om Helena Olsson och Ekorreboken på www.helenaolsson.com

januari 22, 2008

Våga stå ut med det obegripliga.

av Pernilla

Forsla fettUpplandLoss

Många i min bekantskapskrets säger att de inte läser poesi därför att de aldrig förstår vad det är författaren vill ha sagt. Men de försöker ju inte ens! Handlar det om en osäkerhet inför att läsa poesi? Eller handlar det om att de vill ha allting serverat på silverfat? I allra högsta grad uttalat och klargjort?

I en aktuell intervju sa Aase Berg apropå att skriva poesi att hon inte är ”ute efter begriplighet, egentligen tycker jag inte att poesi ligger så nära det litterära, utan närmare musik och bild”. Ja, men precis så är det! Det kanske inte är meningen att man ska följa med i alla betydelser som författaren laddar ett ord med? Det kanske är meningen att vi ska ladda orden med betydelser som ligger nära oss, som säger oss själva något?

En av mina största poesiupplevelser fick jag när jag läste Hos Rådjur (1999) av just Aase Berg. Om ni skulle fråga vad den handlar om skulle jag antagligen inte kunna ge er ett särskilt klart svar, men om ni istället skulle fråga hur det känns att läsa den kan jag lova er ett längre och mycket kärleksfullt svar… ”Ta det lugnt, och kräv inte omedelbar förståelse. Våga stå ut med det obegripliga, kanske klarnar ett mönster på sikt” uppmanar Aase Berg. Ja, och lita på din egen känsla! Det viktiga är vad dikten säger till just dig.

Aase Berg senaste bok är Loss, den tredje i hennes s.k. ”mammatrilogi” där Forsla Fett (2002) och Uppland (2005) utgör de båda första. Kort sagt kan man säga att Forsla Fett handlar om graviditeten, Uppland om ”glädjen i att leva med små spejsade muppar” och Loss om rädslan man ibland (ofta?) känner som mamma.

Aase Berg är för övrigt superaktuell, hon är en av de nominerade till Dagens Nyheters Kulturpris. Den 6 februari tillkännages pristagaren. Heja Aase!