Archive for ‘Smalt’

mars 29, 2011

Dag 29 – En bok alla andra hatade men jag gillade.

av Sandra

alltforhogljudds.jpg

Förbjudna böcker väcker både hat och kärlek. Under många år hade Bohumil Hrabals kortroman En alltför högljudd ensamhet publiceringsförbud i Tjeckien på grund av sin samhällskritik och sina referenser till västeuropeisk kultur och litteratur. Så långt hatad. Av kritikerna lovordas boken men därutöver verkar allt för få fått möjlighet att läsa och bilda sig en uppfattning. Själv hittade jag den bland utgallrade böcker på ett bibliotek för några år sedan i ett väldigt outlånat och oläst skick och köpte den eftersom jag tyckte så mycket om titeln. Ett skäl så gott som något tänker jag. Och hur ofta läser man tjeckiska författare? Alldeles läsvärd är boken om den ensamme Hantá som arbetar med att pressa returpapper i en källare i Prag. En hel del böcker dyker upp bland skräpet och på så vis blir Hantá mot sin vilja bildad. Flera ton böcker har han under åren släpat hem, hans lägenhet svämmar fullkomligt över av böcker och han lever under det ständiga hotet att krossas av deras tyngd. Ständigt närvarande är också hotet att avskedas, nya tider väntar och Hantá och hans papperspress utkonkurreras av nya maskiner och unga arbetare. Jag tycker om Hantá för att han gör varje pappersbal till ett konstverk; han pryder balarna med bortkastade reproduktioner av Rembrandt och Monet och Cézanne och i hjärtat av dem alla placerar han en bok. En historia förpackad i en märklig kombination av naturalism och surrealism.

Vad håller vi på med? Läs mer om 30 days of books här.

Annonser
juni 30, 2010

Ondjakis Visslaren.

av Jeanette

Föreställ dig att den här boken var en vision som jag hade längtat efter: med åsnor, ömsinta gamlingar, en präst, en sjö, en byfåne…

Så förklarar författaren hur han tänkte sig Visslaren och jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig efter upplevelsen. Visslaren är visserligen en väldigt liten bok men samtidigt en sådan total hyllning till livet att den fullständigt saknar motstycke i litteraturen. Läs bara baksidestexten:

”En oktobermorgon, ett tyst och ihållande regn. En främling anländer till byn och söker skydd i kyrkan, där solens strålar silar in genom fönstren. Stundens ingivelse får honom att vissla en melodi, och han tänker att denna kyrka måste vara en av de bästa miljöerna i världen att vissla i. Längst bak i kyrkan har prästen suttit och lyssnat, tårögd av rörelse. Utanför fönstren har fåglarna trängt ihop sig, lugna och tysta som om de också lyssnat. Nästa morgon har prästen bommat igen kyrkportarna för att få vara ensam med Visslaren. Men ryktet om de magiska melodierna har spridit sig i byn”.

Poetiskt! Som bomull för själen! Jag är helsåld!

maj 14, 2010

Friskt och lätt.

av Pernilla

”Sorbet är friskt och lätt, nästan eteriskt, som ett luftigt skum när det kommer i kontakt med kroppsvärmen, för att sedan genast upplösas, smälta ihop, bli rinnande och försvinna ner genom matstrupen utan att efterlämna annat än en härlig känsla på tungan efter det fruktiga flödet som passerat.” (s 127)

Så här minns monsieur Pierre Arthens, en av världens främste matkritiker, smaken av sorbet då han ligger inför döden. Men det är ändå inte den smak han söker efter i sina minnen. Han vet att han inte har lång tid kvar, inget som egentligen bekommer honom, om han bara kunde minnas… Smaken av Muriel Barbery utspelar sig på 7 Rue de Grenelle, i samma fastighet som Igelkottens elegans. Monsieur Pierre Arthens smakminnen alterneras med närstående personers minnesbilder av honom. Renée (portvakten från Igelkottens…!) får säga sitt, liksom även några av de andra i huset och dess omgivning. Alla ord de har att säga är inte vackra, tvärtom. Monsieur Pierre Arthens verkar inte ha varit en särskilt sympatisk man. Ändå unnar man honom att minnas den fulländade smak han en gång upplevde i sin barndom.

Smaken är en ny pärla på svenska av Barbery! (Egentligen är det hennes debutbok, men alltså den andra på svenska.) Det är ett frosseri utan dess like. Sinnligt. Och även om karaktärerna, i alla fall de flesta, är besvikna och lite tjuriga gillar jag dem. De är så mänskliga. Letar du efter en annorlunda läsupplevelse, en liten stunds förnöjelse (den går lätt att läsa) välj då den här.

mars 6, 2009

Längtan efter att förlora sig själv…

av Pernilla

det-amfibiska-hjartat

Om ett par veckor, närmare bestämt den 20 mars, kommer Jonas Bruns nya bok Det amfibiska hjärtat. Hans första roman Den andra tiden blev jag mycket förtjust i. En kort hållen, mycket precis roman som ändå lämnade plats för en oändlig fantasi. Då stod ett barn och ett sommarlov i centrum. Det amfibiska hjärtat verkar vara något helt annat:

”‘Allting har kommit ur havet. En dag kan det välja att återvända.’

Så skriver T sedan han funnit en gammal plansch på sin institution föreställande ett för honom okänt djur: amfibien. T:s beundrade mentor, professor M, har dragit sig tillbaka och lämnat honom i en allt större isolering och osäkerhet, men den havslevande, dubbelkönade amfibien väcker hans fascination, ja snart en besatthet, och sökandet efter den får honom att resa söderut. Han beger sig först till Vatikanens bibliotek i Rom, där forskningen i äldre zoologiska verk leder honom tillbaka till antiken – men ensamheten och frågorna tätnar, samtidigt som idealbilden av amfibien växer sig allt starkare: en utopisk flockvarelse som inte känner individens avskildhet, en obegränsad androgyn, en gryningens hemliga landstigare, en okänd släkting… Finns amfibierna eller är de en fantasi? Vill de honom något?” (www.albertbonniersforlag.se)

Jag hoppas och tror i alla fall att jag kommer känna igen Jonas sparsmakade ton, hans behagliga tempo och den stillsamma berättarglädjen som lyser igenom bokstäver och meningar på varenda sida.

februari 25, 2009

Böcker att spisa.

av Pernilla

Idag var det premiär för Bokstunden med lunch på Älmhults bibliotek! Närmare 30 personer var det som kom för att spisa både böcker och paj. Det är sannerligen en svårslagen kombination! Var det någon som missade vad en bok eller författare hette eller kanske någon som är nyfiken på vilka böcker vi pratade om har ni listan här:

 Smultron och svek (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Hallon och hat (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Vinbär och vemod (Familjen kring La Stella) av Eva Swedenmark och Annica Wennström

 Den onda viljan av Karin Fossum

 Innan jag dör av Jenny Downham

 Den sista dagen av Caroline Giertz

 Boktjuven av Markus Zusak

Styggelsen: skräckroman av Amanda Hellberg

 … alla för en av Maria Adolfsson

 Dårens dotter av Mian Lodalen

 Dödergök av Katarina Wennstam

januari 7, 2009

Är kärleken dödens motsats?

av Pernilla

karleken-ar-dodens-motsats

Författaren Roberto Saviano till försäljningssuccén Gomorra, är nu aktuell med en ny bok. Kärleken är dödens motsats handlar om Maria, 17 år, som just mist sin pojkvän Enzo. Liksom många andra arbetslösa unga män i Syditalien hade han tagit värvning i armén. Det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan skulle finansiera deras förestående bröllop och utgöra grundplåten för ett banklån. Men under uppdraget dör Enzo i ett sprängattentat. Maria vill inte riktigt förstå att Enzo är död. Hon är övertygad om att hon kan hålla kvar Enzo genom att fortsätta älska honom.

Kärleken är dödens motsats är en bok som drabbar. Smärtsamt påminns jag om att andra världskriget inte var det sista stora kriget i vår tid. (Även om det kanske inte är något man glömmer idag med tanke på nyhetsrapporteringen från Gaza). Alla de krig som pågår runtom i världen i detta nu är fullkomligt förödande för den lilla människan. Ett vansinne…

På förlagets webbsida kan du läsa ett utdrag ur boken.

oktober 25, 2008

Härliga höstlov.

av Pernilla

Häromdagen låg en av Sekwas färskaste böcker i mitt postfack. No och jag av Delphine de Vigan är en bok som jag spanat på länge. Passande nog har jag sett till att skaffa mig några dagars höstlov nästa vecka. Egentligen borde jag läsa ungdomsklassiker då (inför en presentation för en hel klass sjundeklassare veckan därpå), men jag föredrar att läsa nytt, nytt, nytt och kanske upptäcka de blivande klassikerna… Åh, det är härliga dagar jag har framför mig! Jag menar, vad sägs om baksidestexten:

”Lou Bertignac, en överintelligent tjej på 13 år, är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. Hon tänker ut olika teorier för att tämja världen och är hemligt kär i Lucas, som är längst, sämst men coolast i klassen.

[—]

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare dAusterlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget. Men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro. Hon beslutar sig för att försöka rädda No och ge henne ett hem och en familj.”