Igår delades 2009 års Augustpriser ut. De som kammade hem priserna var:
Årets svenska skönlitterära bok - De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg
Årets svenska fackbok – Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson
Årets svenska barn- och ungdomsbok – Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman
För juryns motiveringar m.m. besök Augustprisets webbsida. Har du läst någon av böckerna? Kommentera gärna!
Du och din Jante heter Maria Appelqvists och Bo Pedersens bok och är en reseguide till Janteland. Fenomenet känner säkert alla till och man är vanligtvis benägen att känna igen det hos andra, men efter en stunds läsning av denna bok granskar man nog det också hos sig själv och jag har svårt att tro att någon kan svära sig helt fri från bekantskap med Jante.
Jante praktiseras givetvis i verklighetens vardagsliv, men det beskrivs också i sagor som Kejsarens nya kläder och i andra böcker. Det utövas sinsemellan oss människor och också gentemot offentliga personer som författare. Björn Ranelid menar att ingen författare i Sverige har mer erfarenhet av det än just han.
Jante som begrepp slogs fast 1933 i boken En flykting korsar sitt spår, skriven av författaren Aksel Sandemose. Han bodde på många ställen, men bl.a. i en stad som han gav namnet Jante och vars oskrivna lagar styrde staden och dess innevånare. Därefter blev Jante synlig i hela Skandinavien.
Författarna till boken Du och Din Jante menar att det alltid finns tre attityder hos Jante: 1) Avundsjuka och/eller osäkerhet uppstår alltid vid förändring 2) Jante får oss att tro att den enas vinst är den andres förlust. Jante styr oss in i en överbevisning om att detta påstående gäller, oavsett vad som är sant 3) Alltså måste Jante försöka kontrollera och ständigt övervaka omgivningen så att inget förändras, eller endast förändras under Jantes kontroll.
De praktiska konsekvekvenser som följer av attityderna hos Jante, kan man läsa många intressanta exempel om i boken, som för övrigt är mycket lättläst och läsvärd. Ibland behöver man bli påmind om det något osynliga men ändå självklara.
Vill du läsa ett smakprov på någon bok innan du lånar eller köper den? Titta in på webbsidan Smakprov och låt dig inspireras!
På årets bokmässa letade jag både långe och väl innan jag fann den undangömda hörna som gick under benämningen Martinas divan och kom därför att missa det mesta av Martina Lowdens intervju med Aase Berg. Jag kom däremot precis i tid för att höra Berg läsa ur sin nya bok Människoätande människor i Märsta, en poesiroman för ungdomar, och blev betagen i det fantastiska språket och ordvändningarna. Det är vackert och äckligt, tragiskt och roligt på samma gång. Aase Berg har tidigare skrivit lyrik för vuxna, bland annat den augustnominerade Forsla Fett, men nu skriver hon alltså för första gången för ungdomar. Den som drar öronen åt sig vid ord som lyrik och poesiroman kan sticka ut dem igen för det här är inte alls tungt eller svårläst utan jag upplever snarast att jag flyter genom texten. Första kärleken, kompissvek och uppror mot vuxenvärlden och jobbajobbafolket handlar det hela om. Tove och hennes vänner Klara och Britta vill slå sig fria, leva i nuet och bli erfarna i ”fasansfulla Märsta”. Ärligt, närgånget och befriande:
”Fjället är kalt,
hårda vindar
drar in
i ögonen,
i hjärtat
när min bröstkorg
står på glänt,
röd av blodkött.”
Doften av paj sprider sig över biblioteket, sorlet har precis lagt sig och den första boken presenteras just i detta nu. Årets sista Bokstunden (med lunch) har börjat… De här böckerna kommer Lena, Åsa och Riitta att presentera under den närmaste timmen:
Carcho – Jag låter mig inte skrämmas, Christensen – Dansen med Regitze, Elfberg – Gud som haver, Eriksson – Kjell, Eronn – Tidlösa mönster, Gerhardsen – Mamma, pappa, barn, Grebe och Träff – Någon sorts frid, Karlsson – Den perfekte vännen, Lerin – En liten konstnär, Lesbre – Den röda soffan, Malmsten – Priset på vatten i Fínistère, Sista boken från Fínistère, De från norr kommande leoparderna, Ohlsson – Askungar, Rahimi – Tålamodets sten, Strandberg – Halva liv
I förra veckan började jag läsa i en ny serie, och det är farligt för det är lätt att fastna så nu måste jag snabbt få tag i resterande böcker. Den första boken heter precis som serien Darkside och är skriven av Tom Becker.
Boken börjar med att en pojke blir förföljd och sedan bortrövad av tre underliga människor. Strax efter får vi möta Jonathan som även han har känslan av att vara förföljd och i fara. Jonathan får i det mesta klara sig själv då han inte vet någonting om sin mamma och har en pappa som till och från läggs in på mentalsjukhus. Men efter att ha varit inne i hans pappas arbetsrum börjar han komma något på spåren, ett spår som leder honom till en undre värld han aldrig hade kunnat tänka sig.
Boken grep tag i mig direkt och spänningen höll i sig hela vägen. Nu har jag lånat hem den andra boken i serien som jag antagligen kommer att läsa i helgen. Jag hoppas att den är lika bra!
Följande böcker i serien heter Blodsarv, Skräckhuset och Dödsstriden.
För inte så länge sedan sa en vän till mig sa att hon läst årets bästa bok. ”Fantastisk” var ordet hon använde, tror jag. Boken hon talade om var Titti Perssons Jag vet ingenting om dig. Just den bok jag läst om i en tidning någonstans och tänkt att ”det där är en bok för mig”. Sagt och gjort. Jag håller med – den här boken är speciell. När jag läste den fick jag inte något direkt hallelujamoment (som jag först trott), istället är det som en insikt sakta sipprat in i mitt medvetande, en insikt som säger att den här boken spelar roll.
Tre olika historier berättas parallellt. Två av dem börjar på 80-talet. En i USA, en i Sverige. Båda handlar om två tioåriga pojkar. Sean och Jon har varsin storasyster som försvinner på ett eller annat sätt och varsin mamma som inte heller finns för dem. I den tredje berättelsen träffas Sean och Jon tjugo år senare.
Jag vet ingenting om dig är å ena sidan en bok med STORA känslor; kärlek, sorg, svartsjuka, svek. Å andra en bok om det vardagliga, det där som var och en av oss kan känna igen sig i…
Häromveckan presenterades nomineringarna till Augustpriset 2009. Lite hastigt kan man säga att Augustpriset är bokbranchens egna litteraturpris. Det delas ut i tre olika kategorier: årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok. I år har dessa chans på priset:
Årets svenska skönlitterära bok
En liten historia av Eva Adolfsson, Albert Bonniers Förlag
Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru, Norstedts Förlag
Hotel Galicja av Per Agne Erkelius, Norstedts Förlag
Den siste greken av Aris Fioretos, Norstedts Förlag
Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar av Ann Jäderlund, Albert Bonniers Förlag
De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers Förlag
Årets svenska fackbok
Så byggdes villan – Svensk villaarkitektur från 1890 till 2010 av Cecilia Björk, Lars Nordling och Laila Reppen, Forskningsrådet Formas
Melankoliska rum av Karin Johannisson, Albert Bonniers Förlag
Världens lyckligaste folk av Lena Sundström, Leopard förlag
Frihetens rena sak av Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand
Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur
Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson, Östlings Bokförlag Symposion
Årets svenska barn- och ungdomsbok
Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević, Alfabeta Bokförlag
Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm, Bonnier Carlsen
Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, XPublishing
Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren
Kulor i hjärtat av Cilla Naumann, Alfabeta Bokförlag
Natthimmel av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren
Här kan ni läsa mer om böckerna. En (?!) av böckerna har jag läst, nämligen Siv sover vilse. Den är hursomhelst en pärla som både liten och stor kommer att ha mycket glädje av. Ann Jäderlund tillhör en av mina favoritpoeter, så hennes bok ser jag mycket fram emot att läsa. Har du någon favorit som du hejar på? Skriv en kommentar! Den 23 november får vi veta vilka böcker och författare som är 2009 års vinnare. Då går Augustgalan av stapeln.
I helgen läste jag Och allt är förvridet av Emma Ångström. För några veckor sedan bloggade jag om boken här. Då hade jag redan börjat följa bokens huvudpersoner Erik och Mina på Twitter. Därför blev jag först förvånad när jag upptäckte att boken är skriven ur Eriks perspektiv. Mina förekommer endast i form av de vykort som hon skickar till Erik, där hon ber honom att lämna henne ifred.
Det börjar med att Erik står utanför lägenheten som han och Mina tidigare bott tillsammans i. De har gjort slut efter tio år tillsammans. Det inte är första gången Erik står utanför lägenheten, utan snarare något han har gjort till en vana. Erik är svartsjuk och besatt av tanken på hämnd. Mina har redan funnit en ny kärlek, Richard, och Erik är övertygad om att Richard kommer att skada Mina.
Efterhand förstår jag att Eriks och Minas förhållandet ändå inte har fungerat på ganska länge. När Erik träffar en ny tjej, Jenny, blir han plötsligt våldsam och distanserad. Samtidigt finns det antydningar om att Erik ensam inte var boven i dramat.
Och allt är förvridet är en relationsroman, men också en spänningsroman. Man får aldrig veta vad som har hänt, vad som är fel, vem som har rätt… Det får läsaren dra sina egna slutsatser om. Så är det ju också i det verkliga livet. Det finns ingen total sanning, bara subjektiva övertygelser…
På Twitter är inte boken slut, den pågår under ett helt år (den började för 136 dagar sedan). Jag får ofta påminna mig själv om att det är romankaraktärer och inte verkliga personer jag följer. Säkert är det därför jag blir så uppslukad av romanen och känner med både Erik och Mina. Fast ibland blir jag också lite irriterad på dem och tänker att de får ta tag i sina liv.
