Hej då boksynt

Som ni kanske har märkt var det länge sedan som vi skrev något nytt här och vi har beslutat oss för att lägga ner bloggen. Vi har en ny, fin hemsida som ni är välkomna att besöka på http://bibliotek.almhult.se/web/arena. Där kan ni numera hitta både recensioner och nyhetslistor!

Boklunch

På dagen boklunch serverade Isebell, Cecilia och Åsa smaskiga boktips!

     
     

     

Trieste eller Helsingfors?

Diego Marani från Italien har skrivit en mycket spännande bok Ny finsk grammatik, som absolut inte handlar om finsk grammatik, dock har boken på ett sätt med språket att göra. Ny finsk grammatik har blivit recenserat t.o.m utanför Europa, nämligen i Nya Zeeland, där recensenten menar att det är så här man skall skriva böcker.  Och jag håller med, även om jag kan tycka, att man kan skriva bra på många olika sätt.

Boken börjar i Trieste, där man hittar en nedslagen man i en blå sjömansjacka märkt Sampo Karjalainen. Läkaren som tar hand om patienten är från Finland och drar vissa slutsatser p.g.a namnet och börjar lära mannen, som tappat både sin identitet och språket, finska satser. Till sist skickar han mannen till Helsingfors, eftersom han tror att mannen säkerligen är från Finland. Men hur är det med detta egentligen? Har han rätt? 

I djupare mening handlar boken om att bygga upp sin identitet med hjälp av ett språk och även med hjälp av kulturen.

Le Cirque des Rêves

I centrum av denna bok står drömmarnas cirkus, nattens cirkus. En cirkus som ingen annan. Den anländer utan förvarning, öppnar vid midnatt och stänger i gryningen. Det är en labyrint av svartvita tält där man kan beskåda akrobater, illusionister, vackra isträdgårdar och labyrinter gjorda av moln.  Över allt ligger en doft av sockervadd, varm cider, knäck och popcorn. Cirkusen försvinner lika hastigt som den dyker upp och lämnar kvar ett bitterljuvt minne hos sina besökare. Vissa blir så förtjusta i cirkusen så de ägnar sina liv åt att följa den, försöka lista ut vad den kommer dyka upp nästa gång. Cirkusen lever, den pulserar och den är magisk. Bokstavligt talat. För cirkusen är nämligen skådeplats för en duell mellan två magiker där cirkusens medlemmar blir levande spelpjäser.

Två magiker, Prospero och Alexander, har utmanat varande till en tävling men är inte de själva som ska delta utan de båda magikerna har valt varsin förkämpe. På Prosperos sida står hans dotter, Celia, en naturbegåvning när de gäller magi som drillas hårt av sin far. På andra sidan, Marco, ett barnhemsbarn som blir utvald av en man i grå kostym och som genom böckerna får lära känna en magisk värd.  De två unga magikerna uppfostras och drillas för den kommande tävlingen utan att veta när den ska ta sin början och hur man spelar. Cirkusen är deras arena och de båda unga magikerna kommer att påverka cirkusen, göra den magisk men också bli hårt knutna till den.

Detta är en fantastiskt fin bok skriven av debutanten Erin Morgenstern! Den är fylld av magi, champagne, flärd, dekadens men också kärlek och omtanke. Cirkusen är som en stor familj där de ensamma och utstötta hittar ett sammanhang. Cirkusen är en flykt från vardagens tristess in i en värld där allt är möjligt precis som i böckernas värld!

Kvinnodagen

I dag är det kvinnornas dag och därför bjuder vi på ett feministiskt boktips, Gerd Brantenbergs klassiker ”Egalias döttrar” som utkom 1977.
I Egalia är det kvinnorna som styr! De är bankdirektörer och riksdagsmän medan männen har lågstatusarbete och tar hand om barnen samt hushållsarbetet.  Kvinnorna bär slips och låter brösten hänga fria på badstranden medan männen trycker in sig i smala särkar, lockar skägget och bär PH (penishållare). Till och med språket är uppbyggd med kvinnan som norm i stället för mannen. I Egalia säger man ”dam” istället för ”man”, ”Fru Gud” i stället för ”Herre Gud” och kvinniska i stället för människa. I detta matriarkat växer Petronius upp. Han är inte alls som en man ska vara. Han är tanig, alldeles för lång och drömmer om att en dag få bli sjökvinna. Han förstår inte varför han inte kan få göra samma saker som flickorna och har svårt att finna sig i den roll som ålagts honom som pojke och man. Tillsammans med några vänner startar han en mansliga som ska slåss för männens rättigheter och krossa matriarkatet.

Det är förvånansvärt hur effektivt Gerd Brantenbergs enkla taktik att vända på könsrollerna blir. Bitvis blir det skrattretande och löjligt med de kuvade männen och de dominanta kvinnorna som styr och ställer i Egalia. Samtidigt fastnar skrattet i halsen när man i nästa andetag inser att det ju faktiskt är så i verkligheten. Bara tvärtom. Gerd Brantenbergs bok håller fortfarande efter så här många år. Visst finns det tydlig 70-tals markörer, Petronius och hans vänner bränner till exempel sina PH:s i sann 70-tals anda, men strukturerna är de samma då som nu och ”Egalias döttrar” väcker definitivt tankar och funderingar än i dag.

Boklunch

På dagens boklunch presenterade Anette, Tommy och Kristin följande böcker. Som vanligt gick de flesta av böckerna som som smör i solsken men det går bra att reservera titlarna. Klicka bara på omslagen så kommer du direkt till katalogen!

   
   
   

Kommer pappa hem idag?

Flickan som slutade tala heter denna självbiografiska debut skriven av en fransk-libanesisk författare Yasmine Ghata, född 1975.  Hon har skrivit två andra böcker efter debuten, som dock inte är översatta till svenska.

Yasmine var sex år, när hennes pappa dog. Hon förstod inte, varför döden hindrade pappan att komma hem. Mamman ville inte berätta om döden, inte prata så mycket annars heller. Yasmine lörlorade förutom sin pappa även sin mamma, som  flydde in i skrivandet. Hon var självupptagen, i och för sig poet, som bearbetade sin sorg genom att skriva. Efter att ha skrivit färdigt, blev hon som en annan människa, tyckte Yasmine, som däremot inte visste, hur hon själv som barn utan stöd skulle ta sig igenom saknaden och sorgen. Vi levde i stumhet, orden hade ingen plats hos oss längre, skriver hon. Denna tysta period skulle avbrytas först när mammas bok var färdig och då var det för sent att gå tillbaka i tiden.