Vad glad jag blev när jag såg att Anders Roslund & Börge Hellström tilldelats pris för Tre sekunder som årets bästa kriminalroman av Svenska deckarakademin. Det är en otroligt spännande bok där man verkligen förstår att det ligger mycket researcharbete bakom, vilket också gör den än mer skrämmande och man har svårt att förstå att det verkligen går till så i svenska fängelser och inom polisen. Motiveringen lyder: ”en explosiv tegelsten till roman som tar pulsen på samtiden”. Läs ett smakprov av boken på hemsidan Smakprov.
Årets bästa kriminalroman december 4, 2009
När det är nog. december 2, 2009
Som ni kanske kommer ihåg var jag mycket förtjust i Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun (här skrev jag om den). Så nästa bok, Sånt man bara säger, var efterlängtad! Den handlar om helt andra saker, nämligen två systrar. Eller den ena framförallt. Susanne är 53 år, hon har lämnat sin man och hans tre barn, flyttat ut till torpet på landet och förbjudit vänner och familj att höra av sig. Nu ska hon vara med sig själv för första gången i sitt liv. Men friden varar inte särskilt länge. Hennes yngre syster Louise hör plötsligt av sig och ber Susanne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en tid. Louise har kronofogden efter sig och vill att Jonas ska ha ett hem när hon försöker ordna upp sitt liv. Men Susanne har inte längre lust att vara den duktiga och ansvarstagande av systrarna… Boken är välskriven och karaktärerna känns levande. Jag fattar genast tycke för Susanne, men tycker kanske inte att hon fattar rätt beslut alltid.
Strax efter läste jag I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén och upptäckte flera likheter. Myréns bok handlar om Marie, som också lämnar man och barn och flyr till ett hus på landet. Ett hus hon har fått ärva efter sin mormor. Marie är mycket yngre än Susanne, men hon har också fått nog. Någonstans på vägen har hon tappat bort sig själv. Marie får inte heller vara för sig själv särskilt länge. Först flyttar Jennie in. Jennie kommer från England och är på besök hos pojkvännen på granngården. När det tar slut mellan dem så har hon ingenstans att ta vägen. Marie bjuder in Jennie, för det är något med henne. Hon verkar se vad det är som fattas Marie. Maries mamma dyker också upp och kräver utrymme, även känslomässigt. Dessa kvinnor blir också mina vänner under läsningens gång, så nära kommer de. Jag kan liksom se mig själv i deras sällskap.
Det som gör att jag tycker om dessa båda böcker är nog att de inte väjer för det mörka hos oss människor. Vi är ofta mer insnärjda i varandra än vad vi tror. Det här är inga böcker som det smäller om, utan de är mer åt det stilla hållet. Men ack så viktiga…
Kommer snart november 30, 2009
Jag har tidigare läst Katarina Wennstams båda romaner Smuts och Dödergök och i januari är det dags för sista delen i denna trilogi; Alfahannen. Katarina Wennstam var tidigare kriminalreporter på SVT men bytte bana och började skriva böcker om allt hon såg på rättegångar och brottsplatser. Hon skriver ofta om mäns våld mot kvinnor och har också engagerat sig i hur kvinnor och flickor behandlas i rättssystemet. De två tidigare böckerna var mycket spännande och engagerande, jag hoppas att Alfahannen kommer att fånga mitt intresse lika mycket. Läs mer om boken på förlagets webbsida.
Augustvinnare. november 24, 2009
Igår delades 2009 års Augustpriser ut. De som kammade hem priserna var:
Årets svenska skönlitterära bok - De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg
Årets svenska fackbok – Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson
Årets svenska barn- och ungdomsbok – Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman
För juryns motiveringar m.m. besök Augustprisets webbsida. Har du läst någon av böckerna? Kommentera gärna!
Janteland. november 23, 2009
Du och din Jante heter Maria Appelqvists och Bo Pedersens bok och är en reseguide till Janteland. Fenomenet känner säkert alla till och man är vanligtvis benägen att känna igen det hos andra, men efter en stunds läsning av denna bok granskar man nog det också hos sig själv och jag har svårt att tro att någon kan svära sig helt fri från bekantskap med Jante.
Jante praktiseras givetvis i verklighetens vardagsliv, men det beskrivs också i sagor som Kejsarens nya kläder och i andra böcker. Det utövas sinsemellan oss människor och också gentemot offentliga personer som författare. Björn Ranelid menar att ingen författare i Sverige har mer erfarenhet av det än just han.
Jante som begrepp slogs fast 1933 i boken En flykting korsar sitt spår, skriven av författaren Aksel Sandemose. Han bodde på många ställen, men bl.a. i en stad som han gav namnet Jante och vars oskrivna lagar styrde staden och dess innevånare. Därefter blev Jante synlig i hela Skandinavien.
Författarna till boken Du och Din Jante menar att det alltid finns tre attityder hos Jante: 1) Avundsjuka och/eller osäkerhet uppstår alltid vid förändring 2) Jante får oss att tro att den enas vinst är den andres förlust. Jante styr oss in i en överbevisning om att detta påstående gäller, oavsett vad som är sant 3) Alltså måste Jante försöka kontrollera och ständigt övervaka omgivningen så att inget förändras, eller endast förändras under Jantes kontroll.
De praktiska konsekvekvenser som följer av attityderna hos Jante, kan man läsa många intressanta exempel om i boken, som för övrigt är mycket lättläst och läsvärd. Ibland behöver man bli påmind om det något osynliga men ändå självklara.
Smakprov. november 21, 2009
Vill du läsa ett smakprov på någon bok innan du lånar eller köper den? Titta in på webbsidan Smakprov och låt dig inspireras!
Tonårsuppror på vers. november 12, 2009
På årets bokmässa letade jag både långe och väl innan jag fann den undangömda hörna som gick under benämningen Martinas divan och kom därför att missa det mesta av Martina Lowdens intervju med Aase Berg. Jag kom däremot precis i tid för att höra Berg läsa ur sin nya bok Människoätande människor i Märsta, en poesiroman för ungdomar, och blev betagen i det fantastiska språket och ordvändningarna. Det är vackert och äckligt, tragiskt och roligt på samma gång. Aase Berg har tidigare skrivit lyrik för vuxna, bland annat den augustnominerade Forsla Fett, men nu skriver hon alltså för första gången för ungdomar. Den som drar öronen åt sig vid ord som lyrik och poesiroman kan sticka ut dem igen för det här är inte alls tungt eller svårläst utan jag upplever snarast att jag flyter genom texten. Första kärleken, kompissvek och uppror mot vuxenvärlden och jobbajobbafolket handlar det hela om. Tove och hennes vänner Klara och Britta vill slå sig fria, leva i nuet och bli erfarna i ”fasansfulla Märsta”. Ärligt, närgånget och befriande:
”Fjället är kalt,
hårda vindar
drar in
i ögonen,
i hjärtat
när min bröstkorg
står på glänt,
röd av blodkött.”
Böcker och paj. november 11, 2009
Doften av paj sprider sig över biblioteket, sorlet har precis lagt sig och den första boken presenteras just i detta nu. Årets sista Bokstunden (med lunch) har börjat… De här böckerna kommer Lena, Åsa och Riitta att presentera under den närmaste timmen:
Carcho – Jag låter mig inte skrämmas, Christensen – Dansen med Regitze, Elfberg – Gud som haver, Eriksson – Kjell, Eronn – Tidlösa mönster, Gerhardsen – Mamma, pappa, barn, Grebe och Träff – Någon sorts frid, Karlsson – Den perfekte vännen, Lerin – En liten konstnär, Lesbre – Den röda soffan, Malmsten – Priset på vatten i Fínistère, Sista boken från Fínistère, De från norr kommande leoparderna, Ohlsson – Askungar, Rahimi – Tålamodets sten, Strandberg – Halva liv
Spännande om det dolda. november 5, 2009
I förra veckan började jag läsa i en ny serie, och det är farligt för det är lätt att fastna så nu måste jag snabbt få tag i resterande böcker. Den första boken heter precis som serien Darkside och är skriven av Tom Becker.
Boken börjar med att en pojke blir förföljd och sedan bortrövad av tre underliga människor. Strax efter får vi möta Jonathan som även han har känslan av att vara förföljd och i fara. Jonathan får i det mesta klara sig själv då han inte vet någonting om sin mamma och har en pappa som till och från läggs in på mentalsjukhus. Men efter att ha varit inne i hans pappas arbetsrum börjar han komma något på spåren, ett spår som leder honom till en undre värld han aldrig hade kunnat tänka sig.
Boken grep tag i mig direkt och spänningen höll i sig hela vägen. Nu har jag lånat hem den andra boken i serien som jag antagligen kommer att läsa i helgen. Jag hoppas att den är lika bra!
Följande böcker i serien heter Blodsarv, Skräckhuset och Dödsstriden.
