Kommer snart…

I mars kommer en ny spänningsroman av Katarina Wennstam. Svikaren är den första delen i en planerad trilogi. Denna gång är det kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin som är huvudpersoner. De får ta sig an ett fall som har ägt rum i sportens värld. En fotbollsspelare hittas mördad och det handlar om hämnd. Om boken står det bl a ”en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld”. Läs mer om Svikaren här.

Katarina Wennstam har tidigare skrivit bl a Smuts, Dödergök och Alfahannen. Jag tycker att hennes böcker är både spännande och intressanta och jag ser fram emot att läsa Svikaren.

Vad betyder den fysiska närheten?

Kerstin Uvnäs Moberg har  i sin intressanta bok  Närhetens hormon skrivit om oxytocinets roll i relationer.  Oxytocin är en hormon som utsöndras i kroppen vid vissa situationer. Såna situationer är bl.a amning, umgänge i trygga och behagliga relationer samt  kärleksfullt sex.  I första hand gäller det barn- och föräldrarelationer, parrelationer och vänskapsrelationer. Men även massage har liknande effekt. Oxytocin utsöndras nämligen i den fysiska kontakten via huden!  Huden fungerar som en receptor i sammanhanget, något som man tidigare underskattat.

Att det inte räcker bara med mat och hygien har man vetat länge, men nu kan man fysiologiskt bevisa detta. Spädbarn kan rent av dö, om det inte får närhet, eftersom det är livsviktigt för dem att uppleva känslan av trygghet, lugn och ro, någon som tar bort det obehagliga. Samma sak gäller egentligen vilken åldern som helst med den skillnaden att en vuxen inte dör fysiskt men mår kanske dåligt eller förkortar sin livslängd i brist på närhet. Oxytocin påverkar alltså vår hälsa i högsta grad.

Denna bok borde vara av intresse för de flesta. Jag  kan varmt rekommendera den.

Jag kommer sen …

Natten till den 30 oktober 1998 förändrades Göteborg för alltid. En av de värsta brandkatastroferna i modern tid härjade på Hisingen i Göteborg. I branden, som kom att kallas ”diskoteksbranden”, dog 63 ungdomar. Jag kommer sen är en sann historia om den.

I boken får vi följa Anne-Britt Söderberg som den där natten i oktober förlorade sin dotter Johanna. Vi får följa Anne-Britt med familj, både innan och efter tragedin. Vi får följa med Anne-Britt när hon går förbi Johannas skrynkliga fötter på bårhuset, genom de mörka nätterna, genom tårarna, genom förtvivlan och ilskan. Förutom berättelsen om Anne-Britt och hennes familj ger boken även en översikt över katastrofen. Boken är baserad på två års research och intervjuer med överlevade ungdomar, brandmän, chefsåklagare, kommunens stödpersonal m.m.

Jag kommer sen är en otroligt stark bok som är skriven med värme, den lämnar ingen oberörd. När man läser boken känner man så starkt med Anne-Britt, man känner en del av den smärta som hon känner. På ett bra sätt blandar boken fakta ifrån branden med Anne-Britts berättelse. Att man i romanen har valt att lägga in den sortens fakta lyfter boken och gör den intressant på flera plan. Det som jag framförallt vill lyfta fram i boken är att den, trots den oerhörda tragedi som den skildrar, inger hopp och tro om framtiden.

Nedan bjuder jag på ett litet smakprov ur boken.

”Kom så går vi tjejer. Det luktar rök.”
Men tjejerna viftar bort hans farhågor. Det är säkert inget farligt. Alla är ju kvar inne, någon sjunger och det är säkert bara rökmaskinen som luktar.
”Jo, men häng med nu.”
Antonio försöker en gång till, men de båda väninnorna vill inte lämna festen. De har roligt och tänker stanna ett tag till.
”Jag kommer sen”, säger Johanna när han vädjande tar henne i armen. Han släpper taget och nickar.
”Okej, vi ses.”

Samhällskritik i serieform.

Här har vi den när den är som bäst – den politiska satiren! Liv Strömquist tvekar inte när hon sätter pennan till papperet, varken när det gäller ord eller bild. Förmodligen är det därför som hennes senaste serie Ja till liv! Liv Strömquists ABC är precis lika tankeväckande och rolig som hennes föregående serier. Den som trodde att samhällskritik måste vara tråkigt tvingas att tänka om. Strömquist driver mest och helst med klasstillhörighet,  könsroller och ekonomiska orättvisor. Även om serien innehåller mycket mer text än illustrationer, så blir det inte tjatigt att ta del av alla politiska analyser och bergfasta åsikter. Det hela känns mer som en härlig marängsviss med något för alla. Lite banan, lite choklad, lite grädde, lite glass. Jag rekommenderar även Strömquists andra serier, såsom Hundra procent fett och Prins Charles känsla.

Kusligt

Vill ni ha något riktigt spännande att läsa under julledigheten? Då tycker jag absolut att ni ska välja Sankta Psyko av Johan Theorin. Det är en psykologisk spänningsroman, en riktig bladvändare. Johan Theorin är mycket duktig på att skapa en berättelse med blandning av mystik och spänning. Han har tidigare skrivit Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge som alla utspelar sig på Öland. Det är böcker jag verkligen gillar, speciellt de två första. Det är meningen att det skall komma en fjärde bok i serien, och det ser jag fram emot.

Men som sagt, Sankta Psyko är också mycket bra. Handlingen utspelar sig i en liten stad på den svenska västkusten. Här finns Sankta Patricia som är ett säkerhetssjukhus där psykiskt störda våldbrottslingar vårdas. Sankta Patricia kallas för Sankta Psyko av folk som bor i trakten. Precis intill sjukhuset ligger förskolan Gläntan där patienternas barn vistas. Jan Hauger är en ung barnskötare som kommer till förskolan för att börja jobba där. Han är en duktig och engagerad pedagog, något tystlåten och inbunden men barnen tycker mycket om honom. Han för med sig en hemlighet från sin tidigare arbetsplats på en förskola. Där var han med om att ett barn försvann vid en utflykt. En av arbetsuppgifterna för personalen på förskolan är att ledsaga barnen till sina föräldrar på sjukhuset. De får gå genom tunnlar och ta sig upp i en hiss för att komma fram till besöksrummet. Jan har själv haft en jobbig uppväxt och vid ett tilffälle hamnar han på barnpsyk. Där träffar han Alice Rami, som blir en person som han inte glömmer. När Jan får kontakt med Sankta Psyko tror han att Rami är en av de intagna. Han bestämmer sig för att försöka smyga in till de slutna avdelningarna för att ta reda på detta. På förskolan finns också annan personal som har anledning att ibland ta sig in i sjukhuset utan tillstånd. Allt det här bygger upp en spännande historia med flera olika trådar, som håller läsaren i sitt grepp. Miljön i sjukhuset är kusligt ryslig och Jan blir inblandad i händelser som till sist får sin förklaring.

Mörker med en strimma hopp.

Ester Roxberg är uppvuxen i Rottne utanför Växjö och tilldelades Lilla Augustpriset 2004 för diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det. Debutromanen Antiloper utspelar sig i Växjö och baseras på en av författaren självupplevd händelse.

Ellen och Astrid är bästa vänner men de vet inte riktigt hur det där gick till eftersom de är rätt olika. Ellen är sportig, satsar på skolan och är något av klassens clown medan Astrid är en indie-tjej som lyssnar på PJ Harvey, spelar gitarr och gärna vill vara lite svår. Men ändå så finner de varandra den där första dagen i gymnasiet och håller sedan ihop. Snart ska de ta studenten, slippa skolan och dra till Barcelona. De borde vara glada, lyckliga, förväntansfulla. Men det är inte Ellen. Hon förändras och den tidigare så glada och sorglösa Ellen ser plötsligt ingen mening med någonting. Astrid vet inte riktigt hur hon ska bete sig när Ellen försvinner allt längre ner i vad som visar sig vara en depression. Astrid vill så gärna att Ellen ska öppna upp sig för henne och berätta om hur hon känner, men de två har egentligen aldrig haft den där djupa relationen som möjliggör den typen av samtal. Då Ellen håller sina tankar för sig själv känner sig Astrid glömd, undanskuffad och sviken och hon ifrågasätter sin egentliga betydelse för Ellen. De kanske inte är så bra vänner som hon gått omkring och trott? Eller, Ellen kanske inte tycker det i alla fall? De två vännerna glider allt längre ifrån varandra i en tid då de egentligen borde hålla ihop som mest. Samtidigt har Astrid även svårt att se allvaret i det hela och menar att Ellen inte alls behöver ta några piller, för hon är ju inte sjuk.

Boken behandlar som synes ett mycket tungt ämne. Vad gör man när en nära vän blir deprimerad? Hur gör man när viljan att hjälpa finns men inte verktygen? Även fast ämnet är tungt är boken i sin helhet inte så tung som den skulle kunna ha varit då Astrid i huvudsak är berättaren, undantaget ett antal av Ellens brev som finns insprängda i texten, vilket gör att även ljusa händelser tar sig in i allt det allvarliga och tunga. Astrid lever sitt vardagliga liv med allt vad det innebär medan Ellen och hennes tillstånd finns ständigt närvarande som en skugga, en skugga Astrid försöker ta avstånd ifrån. Astrids vardag och inslagen av glädjeämnen gör att man som läsare orkar ta sig vidare genom allt det mörka i denna viktiga bok. Författaren lämnar även en strimma av hopp i slutet för läsaren att hålla fast vid. Det finns en väg ut ur allt det mörka.

Böcker och mat

Idag serveras det Boklunch på Älmhults bibliotek. Till maten bjuder Riitta, Tommy och Cecilia på lockande lästips.

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström

Änglarnas svar av Stefan Einhorn

 

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

De ickesynliga av Fredrik Härén

Trädets tid av Christel Kvant

 

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

  Nedkopplad av Susan Maushart

 Tuppen och havet av Sara Paborn

  No och jag av Delphine de Vigan