Natten till den 30 oktober 1998 förändrades Göteborg för alltid. En av de värsta brandkatastroferna i modern tid härjade på Hisingen i Göteborg. I branden, som kom att kallas ”diskoteksbranden”, dog 63 ungdomar. Jag kommer sen är en sann historia om den.
I boken får vi följa Anne-Britt Söderberg som den där natten i oktober förlorade sin dotter Johanna. Vi får följa Anne-Britt med familj, både innan och efter tragedin. Vi får följa med Anne-Britt när hon går förbi Johannas skrynkliga fötter på bårhuset, genom de mörka nätterna, genom tårarna, genom förtvivlan och ilskan. Förutom berättelsen om Anne-Britt och hennes familj ger boken även en översikt över katastrofen. Boken är baserad på två års research och intervjuer med överlevade ungdomar, brandmän, chefsåklagare, kommunens stödpersonal m.m.
Jag kommer sen är en otroligt stark bok som är skriven med värme, den lämnar ingen oberörd. När man läser boken känner man så starkt med Anne-Britt, man känner en del av den smärta som hon känner. På ett bra sätt blandar boken fakta ifrån branden med Anne-Britts berättelse. Att man i romanen har valt att lägga in den sortens fakta lyfter boken och gör den intressant på flera plan. Det som jag framförallt vill lyfta fram i boken är att den, trots den oerhörda tragedi som den skildrar, inger hopp och tro om framtiden.
Nedan bjuder jag på ett litet smakprov ur boken.
”Kom så går vi tjejer. Det luktar rök.”
Men tjejerna viftar bort hans farhågor. Det är säkert inget farligt. Alla är ju kvar inne, någon sjunger och det är säkert bara rökmaskinen som luktar.
”Jo, men häng med nu.”
Antonio försöker en gång till, men de båda väninnorna vill inte lämna festen. De har roligt och tänker stanna ett tag till.
”Jag kommer sen”, säger Johanna när han vädjande tar henne i armen. Han släpper taget och nickar.
”Okej, vi ses.”
Boksynt 